Idag känner man till drygt 260.000 vikingatida mynt som har hittats i Sverige. De största myntgrupperna är tyska (ca 109.000), arabiska (ca 87.000) och engelska (ca 43.000). Lejonparten av dessa fynd finns i Ekonomiska museets – Kungl. Myntkabinettets samlingar, men även Gotlands museum och Historiska museet vid Lunds universitet har omfattande samlingar av vikingatida mynt. Stora delar av myntsamlingarna finns fortfarande endast registrerade i analoga förteckningar, vilket gör materialet svåråtkomligt. Samtidigt är efterfrågan stor såväl nationellt som internationellt.
Delar av Ekonomiska museets – Kungl. Myntkabinettets vikingatida myntsamlingar, vilka har mycket högt forskningsvärde, tillgängliggörs nu inom ramen för Statens historiska museers deltagande i forskningsinfrastrukturen Swedigarch (Swedish National Infrastructure for Digital Archaelogy). Under sex år, 2021 – 2027, utvecklas en digital infrastruktur för tillgängliggörande och sammanlänkning av arkeologiska data från bland annat museisamlingar, arkeologiska undersökningar och naturvetenskapliga analyser. Infrastrukturen leds av Uppsala universitet, i samarbete med Statens Historiska Museer och Riksantikvarieämbetet samt universiteten i Umeå, Lund, Stockholm, Karlstad och Göteborg, och finansieras av Vetenskapsrådet tillsammans med de medverkande parterna.
Ur Ekonomiska museet – Kungl. Myntkabinettets samlingar har vi valt att under 2024 tillgängliggöra myntfynden från Birka på ön Björkö i Mälaren, som var Sveriges första handelscentrum och hade kontakter både med Västeuropa och österut. Fornminnesmiljön i och kring Birka finns med på Unescos världsarvslista. Man har hittills hittat nästan 1.100 mynt. De har publicerats i olika sammanhang, men oftast utan bild. Minst 227 mynt kommer från gravkontexter vilket är helt enastående även internationellt. Den stora majoriteten av mynten är islamiska, men det finns även ett betydande antal nordiska mynt präglade i Hedeby och Ribe. Vidare finns det några i nordiska förhållanden extremt ovanliga bysantinska kopparmynt samt även enstaka karolingiska mynt. Myntmaterialet omfattar även ett antal samtida förfalskningar. Några av Birkas myntfynd visas i utställningen ”Vikingarnas värld” på Historiska museet.
Karolingiskt mynt med Karl den Stores naturalistiska bröstbild, funnen i en av Birkagravarna. Myntet är det enda av sitt slag i Sverige. Foto: Gabriel Hildebrand /SHM CC:by 4.0
Utöver myntfynden från Birka kommer en vikingatida silverskatt från Gotland, den s.k. Stumleskatten, som hittades intakt 1989, att digitaliseras inom ramen för Swedigarch. Skatten hittades i en bronsdosa som grävdes ut i laboratoriet lager för lager. Dosan visade sig innehålla totalt 1310 mynt och några fragmentariska föremål. Den har publicerats och översiktligt tolkats av samma personer som har grävt ut skatten (Majvor Östergren och Kenneth Jonsson). I samband med undersökningen kunde det konstateras att sammansättningen av de cirka 800 överst liggande mynten var helt annorlunda än den för de cirka 500 lägst belägna. Tack vare analysen har man fått en fördjupad inblick i en vikingatida farmannabondes affärer under decennierna före 1060. Skatten är ett viktigt bevis för att längre handelsresor, åtminstone i detta fall, inte gjordes varje år utan med flera års mellanrum. När skatten blir digitalt tillgänglig kan nya frågor ställas till materialet. Fyndet är ur forskningssynpunkt ovanligt värdefullt eftersom vikingatida skatter mycket sällan hittas intakt. I Sverige har man bara tre exempel då en intakt vikingatida myntskatt har kunnat undersökas lager för lager.
Stumleskatten i laboratoriet inför utgrävningen. Foto: Kenneth Jonsson
/Eeva Jonsson, antikvarie med ansvar för Ekonomiska museet – Kungl. Myntkabinettets samlingar, enheten för de kulturhistoriska samlingarna
Mera läsning: Jonsson, Kenneth och Östergren Majvor, 1990. The Gotland hoard project and the Stumle hoard – an insight into the affairs of a Gotlandic “farman”. Sigtuna Papers. Proceedings of the Sigtuna symposium on Viking-Age coinage 1−4 June 1989 (Red. K. Jonsson och B. Malmer), s. 145−158.
Mer om Swedigarch: Swedigarch – Swedish National Infrastructure for Digital Archaeology
Här hittar du fler inlägg på Samlingsbloggen.
