Slottets samlingar har nu utökats med två föremål: ett nattvaktsur och en bordsringklocka. Båda föremålen har tidigare funnits i slottet. Så var det fram till dess att rustmästare Emil Nyman någon gång under första hälften av 1900-talet fick dem som gåva av slottsherrskapet. Föremålen har sedan gått i arv inom rustmästarens familj. Nu har släktingar till Emil och hans hustru Anna skänkt dem tillbaka till slottet.
Nattvaktsuret är ett kontrollur. Det placerades längs den rutt som vakten skulle gå under sin rond och användes för att kontrollera att vakten utfört sitt uppdrag. Nattvaktsuret är tillverkat av mässing och består av en dosa med lock fäst med gångjärn. I dosan finns en urtavla med två visare och på utsidan finns en ring, fäst i en kulformad hållare. På lockets insida, liksom på den kulformade hållaren, finns siffrorna 26564. Nattvaktsuret kan dateras till omkring andra hälften av 1800-talet till första hälften av 1900-talet.
Nattvaktsuret i stängt tillstånd med tillhörande nycklar. Foto: Christina Tengnér, SHM.
När nattvaktsuret är öppet syns urtavlan. Foto: Christina Tengnér, SHM.
Bordsringklocka av mässing. Klockan består av två något tillplattade halvklot fästade i ett stativ så att de tillsammans bildar ett klot. Stativet är fäst vid en konformad fot som är dekorerad med geometriska mönsterformer, fotens nederkant har en sågtandad avslutning. På stativet finns texten: ”REGIST JANY. 29T 1881” som troligen avser en modellbeteckning och årtalet 1881.
Bordsklockans delar är sammanfogade till en sfär och den har en vackert dekorerad fot. Foto: Christina Tengnér, SHM.
Märkningen på bordsuret. Foto: Christina Tengnér, SHM.
Emil Nyman (1871–1957), som alltså en gång fick föremålen, var under en lång period, från 1910 till 1946, anställd som rustmästare i slottet. I hans arbete ingick att ta hand om och vårda den stora samling av vapen och rustningar som fanns i slottets rustkammare. Emil var en mångsidig man med kunskaper inom flera olika områden. Förutom sin huvuduppgift, att sköta vapensamlingen, klädde han om gamla stolar med nytt tyg, spände om gyllenläder, tillverkade montrar där föremål kunde ställas ut och han lagade taket när några av tegelpannorna blåst ned och behövde ersättas med nya. Emil tog också emot besökare och visade dem runt i slottet. Även hans hustru Anna (1877–1957) arbetade i slottet, hon hade hand om städning och skötte om slottets textilier, bland annat vårdade hon linneförrådet. Paret hade tjänstebostad i bottenvåningen i slottet och var på plats året runt. Ägarfamiljen däremot vistades i slottet enbart under någon eller några sommarmånader fram till 1948. Då flyttade de in i slottet för att som den första ägarfamiljen någonsin i slottets historia bo där året om. Nattvaktsuret och bordsringklockan har ett band både till slottsägarna och till de som arbetade i slottet.
Det är inte vanligt med nyförvärv till Skoklosters slotts samlingar. För att vi ska kunna ta emot föremål måste vissa kriterier uppfyllas. Föremålet ska ingå i ett sammanhang som knyter det till slottet och dess historia. Det kan handla om anknytning till de människor som har verkat i eller ägt slottet eller föremål som på annat sätt kan länkas till slottet eller samlingarna. Att ta emot ett föremål innebär ett stort och långvarigt ansvar för att vårda och förvara föremålet på bästa sätt, beslutet måste vara väl underbyggt. De föremål som nu är aktuella har en tydlig anknytning till slottet och de kommer från en period i slottets historia där antalet föremål är jämförelsevis få. Detta sammantaget motiverar beslutet att införliva dem i samlingarna. Föremålen kommer att ställas ut i basutställningen som finns i slottets bottenvåning: ”Drömmar om Skokloster – mellan slagfältet och stjärnhimlen”. De blir där ett intressant nytillskott i den del av utställningen som berättar om livet i slottet i början av 1900-talet.
Nattvaktsur – Sök i samlingarna (shm.se)
Bordsringklocka – Sök i samlingarna (shm.se)
Inger Olovsson, Intendent Skoklosters slotts samlingar
