Kung Gustavs hjälm på resa

En stor del av arbetet vid samlingsavdelning handlar om att förbereda utlån av föremål till olika utställningar. Detta är ett sätt att tillgängliggöra myndighetens samlingar på såväl regional, nationell som internationell nivå. Beroende av vilken del av samlingen man arbetar med kan antalet lån, antalet föremål och deras komplexitet variera. Man kan däremot sluta sig till att ett låneärende inte är det andra likt.

Mellan juni och november månad 2023 var ett ganska speciellt föremål ur Livrustkammarens samlingar utlånat till Hofburg i Innsbruck, Österrike. Det rör sig om Gustav Vasas maskvisirhjälm, tillverkad omkring 1540 i södra Tyskland . Hjälmen har sannolikt utgjort en del av de inköp av exklusiva varor, däribland rustningar, som Gustav Vasa lät göra under 1540-41 och utgör idag ett exempel bland ett begränsat antal av samma typ världen över. Maskvisirhjälmar av denna typ användes vid torneringar. Av det bevarade antalet kan man anta att det vanligaste utförandet var just ett visir i form av ett mansansikte, men det finns också hjälmar utformade med näbb eller med rävnos etc. Gustav Vasas visir tillhör det vanligaste typen men håller en hög kvalité jämfört med en del andra bevarade visir. Det har inte ursprungligen suttit på just den hjälmen även om hjälmen och visiret är samtida. Troligen har visiret använts tillsammans med hjälmen under 1500-talet.

Så vad har Gustav Vasas maskvisirhjälm i Innsbruck att göra? Utställningen som den ställdes ut i handlade om den tyskromerske kejsaren Maximilian I, i vars hov torneringarna nådde sin höjdpunkt under sent 1400-tal och tidigt 1500-tal. Här användes maskvisirhjälmar och Maximilians tornerväsen utgjorde inspiration för i stort sett hela Europa. I denna del av utställningen ställdes Gustav Vasas hjälm ut. Den uppmärksamme historikern säger då, ”men Maximilian dog ju 1519 och hjälmen är från 1540”. Det stämmer naturligtvis, men hjälmtypen är idag så pass ovanlig att det kan vara svårt att uppbringa exempel att ställa ut. Ett tidigt exempel är den glasögonprydda och behornade hjälmen utförd av Konrad Seusenhofer som Henrik VIII av England fick i gåva av Maximilian I och som idag är en del av Royal Armouries i Leeds samlingar. Denna hjälm ställdes också ut i samma rum som kung Gustavs hjälm. Även om hantverkaren bakom Gustav Vasas hjälm är okänd utgör den ett bra exempel på högtstående konsthantverk och dess spridning i Europa och något som skulle ha platsat i en av Maximilians torneringar.

För att veta vilket skick hjälmen var i då den lämnade Livrustkammaren upprättade metallkonservatorn Christina Tengnér en tillståndsrapport i vilken alla eventuella skador och slitage noterades. Därefter packades föremålet i en välisolerad och stöttålig låda. Närmast stålet finns ett lager med silkepapper och runt detta plast som dels skyddar ytan men också fungerar stötdämpande. Hjälmen placerades sedan i ett avgränsat utrymme i lådan med kilar som höll den på plats. Slutligen lades ett lock av skumplast på för att försluta utrymmet och lådlocket stängdes.

Utrymmena i lådan som inte direkt uppfylls av föremålet används för att medföra handskar, montage eller annan utrustning som man kan behöva. Ibland kan lådorna behöva acklimatiseras vid ankomst för att man inte ska ”stressa” materialen som föremålen är tillverkade av. Detta är ett större problem när man har att göra med organiskt material. Hjälmar kan däremot ha läderremmar, foder mm. som är känsligare än stål i detta avseende.

Väl på plats togs hjälmen ur sin packning och besiktigades av Hofburgs konservator. Syftet är att säkerställa föremålets tillstånd vid ankomst inför installationen. Man tillser att inget har hänt på vägen och att tillståndet stämmer överens med det som står beskrivet i tillståndsrapporten. Tillsammans med beskrivningen i rapporten är bilder avgörande för att redovisa tillståndet och om något avviker är det upp till kuriren att bedöma om det är något som har hänt under transporten eller om det är något som är av äldre datum, men inte nämnts särskilt i rapporten. Det man letar efter är ”nya” förändringar eller skador som kan ha uppkommit eller sådant som riskerar att tolkas som sådana. Detta är mycket viktigt eftersom konservering av föremål är tidskrävande och förenat med stora kostnader. Om skador uppstår i samband med lånet är det låntagaren som får bekosta detta. I den absoluta majoriteten av fallen sker utlånen utan anmärkning eftersom det i samband med utlån sker omfattande riskbedömningar av olika slag, men konsekvensen av eventuella avvikelser ska vara avtalade på förhand.

Efter besiktningen installerades hjälmen i montern. I detta fall fick den gott sällskap av en hjälm från tidigt 1500-tal, sannolikt utförd av Konrad Seusenhofer, från Royal Armouries samlingar. Genom detta utlån kunde de 34000 besökarna vid Hofburg i Innsbuck ta del av kung Gustavs hjälm i en annan kontext än i Livrustkammarens basutställning.

/ Andreas Olsson, Intendent med ansvar för Livrustkammarens samlingar