Krabbasnår – en väv med frågor

I den här bloggen har det i tidigare inlägg tagits upp olika sätt att datera föremål. När det kommer till kulturhistoriska textilier är dateringen nästan alltid gjord på stilistiska grunder. Man kan givetvis också använda sig av naturvetenskapliga metoder, men då sådana prover är destruktiva är vi ytterst försiktiga med den typen av prov. Vissa textilföremål kan vara svåra att bedöma på stilistiska grunder. Framför allt i de fall då ett eventuellt mönster har en lång popularitetsperiod. Som exempelvis krabbasnår.

Det finns fynd från Birka, alltså daterad till yngre järnålder. Det finns krabbasnår från medeltida Lödöse. Även från 1628 och skeppet Vasa finns fragment av krabbasnår. Och det finns flera krabbasnår från 1700–1800-talen. Många kanske känner igen täcken och dynor från framför allt Skåne och Västergötland.

Krabbasnår består av en bottenväv i tuskaft och denna är antingen av lin eller ull. De allra äldsta vävarna har ullgarn i bottenväven. Botten är enfärgad och på ytan en eller flera flotterande/broscherande inslagstrådar i ullgarn. Mönstren bygger alltid på diagonala former och kan vara romber, kryss och från omkring 1700-talet blir också stjärnor vanliga som mönsterformer. Eftersom mönstren följer bottenväven är utbudet av mönsterformer rätt begränsat och det är därför det är svårt att enbart utifrån mönsterformerna kunna datera just den här tekniken.

 

I samlingarna på Historiska finns det ett krabbasnår som dateras till medeltid- nyare tid. Föremålet kommer från Roslagsbros kyrka och ursprungligen har detta varit en del av en dyna. Idag består föremålet av flera fragment men det går fortfarande ganska bra att pussla ihop delarna för att få en förståelse för hur mönstret såg ut då bitarna satt ihop.

 

Det består av vit linne/hampa-botten och ullgarn i sex olika färger. Tråden i varpen är tvåtrådig. Mönstret består av tvåtrådigt ullgarn och har flera färger, det är asymmetriskt och oregelbundet och det innehåller inga stjärnor. Därför finns det anledning att tro att denna väv är äldre än 1700-tal.

Men det framför allt bottenväven som drar till sig uppmärksamheten. I ena kanten sitter små öglor där man kan se att varpen vänt. Då detta är i varpriktningen så betyder detta att den här väven inte är vävd i en vanlig trampvävstol, den är vävd i en varptyngd vävstol eller en gobelängvävstol.

Kombinationen med den äldre vävstolstypen, det asymmetriska och oregelbundna mönstret och färgblandningen gör att jag tolkar väven som medeltida. Givetvis vore det roligt om också en naturvetenskaplig metod kunde bekräfta tolkningen, men ett sådant prov kanske får vänta tills tekniken inte längre kräver att en bit av dynan offras för att få ett svar.

Namnet då? Var är själva krabban? Ingen vet varifrån namnet kommer men möjligen kan det komma från att mönstertrådarna rör sig som krabbor – i sidled, men det är en ren gissning.

Dyna – Sök i samlingarna

/ Maria Neijman, antikvarie med ansvar för textil.