Ett av de föremål i vår utställning ”Medeltida konst” som väcker mest uppmärksamhet är ett Johannesfat från Norrby kyrka i Uppland. Det visar Johannes Döparens avhuggna huvud och är nästan kusligt realistiskt. Hur hamnade hans huvud på ett fat och varför kommer det här blogginlägget just till midsommar?
Johannesfat från Norrby kyrka i Uppland. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Den 24 juni är Johannes Döparens festdag då han enligt Lukasevangeliet skall ha fötts sex månader före Jesus. Johannes Döparens dag har inom kyrkan firats sedan 400-talet och under medeltiden firades hans dag i alla svenska stift och hans reliker fanns i många kyrkor. Sedan 2003 firas i stället Johannes Döparens dag på söndagen i midsommarhelgen.
Johannes föräldrar hette Sakarias och Elisabet. De hade inte fått några barn och började dessutom bli gamla. Sakarias var präst och i samband med hans tjänstgöring i templet så visade sig en ängel för honom. Ängeln meddelade att paret skulle få en son som skulle få ett viktigt uppdrag och de skulle ge honom namnet Johannes.
Inom bildkonsten är Johannes aktuell redan på fosterstadiet då det finns bilder som visar honom innan han ens var född. När hans mamma Elisabet var i sjätte månaden träffade hon sin släkting Maria som också var gravid. När kvinnorna omfamnade varandra spratt Johannes till i Elisabets mage eftersom han kände att barnet som Maria väntade var speciellt. När Elisabet kände sitt barns reaktion ropade hon högt: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignat det barn du bär inom dig”. I en relief av händelsen som finns bevarad i Sånga kyrka i Uppland har man helt enkelt gjort en röntgenbild i trä. I små rutor ser vi rakt in i Marias och Elisabets magar och vi ser hur Johannes ödmjukt tillber Jesus medan Jesus själv välsignar sin släkting till svar.
Altarskåpsrelief i Sånga kyrka som visar Johannes Döparen och Jesus som foster. Foto: Lennart Karlsson, Medeltidens bildvärld, SHM.
Som vuxen kom folket till honom för att bekänna sina synder och låta sig döpas och han döpte även Jesus. Oftast avbildas han som eremit i öknen, iklädd höftskynke av kamelhår och hållande Guds lamm på armen. Johannes var stridbar och uppriktig och kom på kant med många. Bland annat kritiserade han tetrarken Herodes Filippos hustru Herodias för hennes tveksamma äktenskap och blev kastad i fängelse. I Matteus 14:6 och Markus 6:22 kan vi läsa om hur Herodias dotter Salome dansar för sin styvfar vid ett gästabud. Som belöning för detta får hon önska sig något. Övertalad av sin hämndlystna mor önskar hon sig då Johannes Döparens huvud. Johannes halshuggs och hans blodiga huvud läggs på ett fat och bärs fram till bordet. Under senmedeltiden kom motivet att utföras plastiskt i trä. Troligen var Johannesfaten tänkta att placeras stående på altaret under helgonets festdag.
I dag har få Johannesfat bevarats. Förutom det fat som vi har i samlingarna, så finns det bara två till i landet. Det ena är ett Johannesfat från Bollnäs kyrka som nu finns i Hälsinglands museum och som attribuerats till Haaken Gulleson. Här rör det sig inte om ett avhugget huvud, utan snarare en bystbild på ett fat.
Johannes Döparens huvud på fat. Bollnäs kyrka, nu i Hälsinglands museum. Lösningen att ställa huvudet upp som en byst är helt unik. Foto: Lennart Karlsson, Medeltidens bildvärld, SHM.
Det andra fatet finns i Skellefteå kyrka och är till utförandet mer likt Johannesfatet från Norrby. Det är dock inte på långa vägar så realistiskt i utförandet som detta.
Johannesfat. Fatets gröna färg är sekundär. Skellefteå kyrka. Foto: Lennart Karlsson, Medeltidens bildvärld, SHM.
Johannesfatet från Norrby har attribuerats till en mästare som brukar benämnas ”Immaculatamästaren”. Till dennes krets hör ett antal altarskåp och träskulpturer tillkomna under 1500-talets första fjärdedel, bland annat altarskåpen från Västra Ed i Småland och Vada i Uppland. Båda dessa ingår i Historiskas samlingar. Att själva skulpturen är snidad i Lind, men fatet är i furu, är typiskt för denna mästare.
Fatet saknar delar och av bemålningen återstår bara fragment av gyllene bokstäver på blå botten. Med lite möda kan man läsa +PATER…HANNES. BAP…Själva huvudet är välbevarat och polykromin är i gott skick, men det har en brännskada på halsen och skägget. Ur ådrorna i den avhuggna halsstumpen rinner blod och den döde Johannes skildras med halvslutna ögon och halvöppen mun. Ögonlock, näsborrar och läppar har en osunt blåaktig ton som visar att förruttnelseprocessen har inträtt. Intresset för de mycket realistiska skildringarna av döda kroppar är typiskt för det tidiga 1500-talet och kan ses såväl på kristusbilden från Sorunda kyrka som är utställd på Historiska museet, som hos mästare som Hans Holbein d.y.
Pia Bengtsson Melin, 1:e antikvarie, medeltid och kyrklig konst.