På samlingsavdelningen bedriver vi en omfattande utlåneverksamhet, vi handlägger analysärenden och vi tar emot samlingsbesök. Målet är att tillgängliggöra våra stora och fina samlingar för såväl en intresserad allmänhet, som för forskare. Vi har många och fantastiska fynd från hela landet i våra magasin, som vi är satta att förvalta och bevara men som vi också gärna vill ska beforskas och synliggöras på olika sätt.
Trots detta händer det att vi ibland själva lånar in föremål från andra institutioner. Detta sker främst i samband med våra egna utställningsproduktioner, något som bland annat hände när Historiska museets utställning Forntider skapades för drygt 15 år sedan. Ett av de föremål som då lånades in var en mycket fin och speciell liten lerfigurin från den gropkeramiska lokalen Torslunda i Tierp socken i Uppland. Lokalen är från den yngre delen av mellanneolitikum, cirka 2800-2300 f. Kr.
Denna fina figurin hamnade i mina händer när vi hösten 2023 tömde en del av Forntider för att göra plats för Historiska museets nya familjeutställning Tillsammans genom tiden. Figurinen hittades redan 1975 under en utgrävning som leddes av Ann Segerberg. Ann har beskrivit den som en människoliknande figur med en fågelnäbb. Hon har till och med kallat den för en människofågel. Tittar man på figurinen rakt framifrån och tolkar det utstickande partiet som en platt näbb, är den också mycket lik en sjöfågel.
Torslundafigurien sett rakt framifrån. Foto Eva Stensköld/Shm Licens CC:by 4.0
När jag däremot tittade ner i asken den blivit placerad i uppifrån tyckte jag att det var ett människoansikte som tittade tillbaka på mig. Ett ansikte slående likt några av de bakåtlutade ansiktena på de antropomorfa människofiguriner som hittades i Tråsättra 2016, och då fick stor medial uppmärksamhet. Liksom Torslunda är Tråsättra från sent mellanneolitikum och belägen i Uppland, med närhet till Åland som är känt för sina människofiguriner av lera på gropkeramiska platser. Ingen annanstans har så många lerfigurinsfragment hittats i Sverige som i Tråsättra och de gestaltar både djur och människor, och även blandformer däremellan. Figurinerna är alltså till synes mångtydiga och svårtolkade.
Torslundafigurien sedd från sidan. Foto Elin Ahlin Sundman/ SHM Licens CC:by 4.0
Bäversälen från Åby. Foto Nina Davis. Licens CC:by 4.0
Det är således inte omöjligt att Torslundafigurinen en gång var tänkt att gestalta en blandning mellan människa och fågel, alternativt både en människa och en fågel sett ur olika vinklar. Det finns många andra exempel på denna mångtydighet, där vissa drag ibland påminner om ett djur och andra drag om ett annat. Hit hör exempelvis den så kallade bäversälen som hittades 2014 i Åby, Östergötland. Den tillhör våra samlingar men är just nu utlånad och går att se på Norrköpings stadsmuseum.
Frågan är emellertid om vi inte i fallet med Torslundafigurinen luras av att den är trasig på ena sidan. Hade vi här haft kvar en axel skulle figurinen inte vara lika lik en sjöfågel längre, även om det skulle röra sig om en ovanligt bredaxlad person. Så frågan är om det inte trots allt är enbart en människofigur som gestaltas med bakåtlutat ansikte och att det utstickande partiet ska förstås som en haka eller ett skägg och inte alls som en näbb. Vad tror du själv? Det är spännande hur nya fynd, som de i Tråsättra, kan kasta nytt ljus över de föremål vi redan har i våra samlingar.
Ett av Sveriges äldsta ansikten. En av de figuriner Arkeologerna fann vid utgrävningen. Foto: Arkeologerna (CC-BY)
Vad har då hänt med den inlånade figurinen? Jo, vi kontaktade Museum Gustavianum som lånat ut den till oss och de blev glada att få höra att de skulle få figurinen tillbaka. Så nu är den åter i tryggt förvar i Uppsala tillsammans med de övriga fynden från Segerbergs utgrävning, i väntan på fyndfördelning. Ibland dröjer fyndfördelningsbesluten som fattas av Riksantikvarieämbetet länge, kanske för att en rapport saknas eller liknande. När beslut väl fattas om fyndfördelning brukar de vilja hålla ihop material från en och samma plats, om möjligt. Eftersom vi har annat material från Torslunda i våra samlingar är det alltså inte omöjligt att den lilla figurinen en dag kommer tillbaka till oss igen.
/Helena Andersson, antikvarie med ansvar för stenålder
Är ni intresserade av figurinerna finns mer att läsa här:
Ann Segerberg. 1995. Torslunda i Tierp. En mellanneolitisk boplats. Tor, nr 27, s. 185-231.
Henrik Runeson och Britta Kihlstedt. 2017. Åby. En klassisk gropkeramisk lokal i det inre av Bråviken. Arkeologisk undersökning. Stiftelsen Kulturmiljövård, rapport 2017:28.
Niclas Björck, Magnus Artursson och Karl-Fredrik Lindberg (red.) 2019. Tråsättra – aspekter på säljägarnas vardag och symbolik. Arkeologerna, rapport 2019:40.
Vill du läsa fler inlägg om hur vi på samlingsavdelningen arbetar med myndighetens alla samlingar så hittar du dom här.
