Att konservera ett medeltida skrin

Skrivet av Samlingsbloggen

Arbetet pågår för fullt med skapandet av en ny basutställning för Ekonomiska museet i Stockholm. I processen ska föremål väljas ut, undersökas och vårdas för att sedan visas i museet. Ett medeltida skrin som kommer att ingå i basutställningen passerade nyligen metallkonservatorns ateljé, och det visar sig ha ett rikt inre liv, med mer att berätta än vad dess stränga yttre avslöjade vid första anblick.

Bild på ett skrin klätt med läder och smidesbeslagSkrinet innan konservering. Foto: Christina Tengnér /SHM

Skrinet har använts för förvaring av värdesaker i en kyrka. Det har en stomme i trä som klätts med brunt läder och utanpå lädret sitter smidesbeslag som en gång varit helt täckta med tenn på ytan. Kontrasten mellan brunt läder och vitglänsande metall var tydligare när skrinet var nytt. Beslagen förenar praktisk funktion med utsmyckning. Järnet förstärker kistan och ger en känsla av säkerhet, här förvaras sådant som behöver låsas in. Samtidigt är smidet detaljrikt i sin utformning för att också vara vackert att se på. Skrinet har ett stadigt handtag på locket och öglor på sidorna, kanske för att kedja fast det som skydd mot tjuvar? På framsidan finns två låsbyglar för hänglås och för extra säkerhet ytterligare ett lås för nyckel. Ett skrin med mycket hög säkerhetsklass!

Läderklädseln har genom århundradena torkat och dragit åt sig smuts, särskilt på ovansidan där fysikens lagar gärna lägger det damm som kommit singlande i luften. På sidorna är lädret renare och har kvar mer av sin vackra ursprungliga bruna färg. Botten har i perioder stått i fukt eftersom beslagen i botten bitvis är helt bortrostade. Där har man också valt att klä trästommen med enbart lite papper, varför lägga krut på ytor som inte syns? Av papperet återstår idag bara fragment.

Rostiga smidesdetaljer och fragment av papperSyndliga skador på skrinets botten. Foto: Christina Tegnér/SHM

Konservatorns arbete är ofta en balansgång på gränsen mellan att vilja bevara så mycket som möjligt av de spår som tidens tand skapar och att se till att materialen är stabila, håller så länge som möjligt och inte fortsätter att brytas ned. Var går då gränsen mellan smuts och patina, det som ger föremålet sitt intryck av ålder?

Stålbeslagen fick en lagom varsam avborstning men ingenstans ska den blanka metallen kika fram. På porösa partier på undersidan är bäst att gå extra varsamt fram. Som framtidssäkring används dels ett rostskyddsmedel som tränger in i porösa partier och skyddar, dels ett vax som ger en yta där damm inte fastnar så enkelt. Här gäller det att gå försiktigt fram med penseln när smidesjärnet sitter på läder där rostskyddsmedel inte hör hemma. Feta rostskyddsmedel kan lätt ge misspryndade fläckar på både papper och läder. Som konservator kan en fin komplimang från en kollega, efter många timmars arbete vara – Men vad fint, det syns ju knappt alls att du har gjort något! Varsamhet är ledordet men här fick skrinet sig en liten rengöring och ansiktslyftning inför utställningen som öppnar våren 2024.

Skrinets framsida efter konserveringSkrinet efter konservering, nu med ytbehandling som håller länge. Foto: Christina Tegnér/SHM

Dags att lyfta på locket, för det var på insidan som skrinet började avslöja lite mer av sin historia. I locket finns en hel del limrester där det, om man tittar lite närmare sitter spår av prydlig handskrift och äldre fyraradig notskrift. Skriften är spegelvänd, vilket betyder att det är avtrycket av en text som suttit limmad på insidan av locket.

Insidan på skrinets lock, med klisterrester och textSkrinets insida med avtryck i klistret. Foto: Christina Tegnér/ SHM

Närbild på den spegelvända texten och notskriften.

Närbild i mikroskopet på den spegelvända texten och notskriften. Foto: Christina Tegnér/ SHM

Eftersom det inte är helt ovanligt att äldre pergament som tjänat ut använts i till annat, som fyllning i pärmarna till ett bokband till exempel, är det inte osannolikt att man greppat ett gammalt pergament för att snygga till och klä insidan med ett foder. Men vad står det och vad är det då för musik på insidan? Lite efterforskningar från kollegan och intendenten Jonas Häggblom visar att bland det som står skrivet i locket finns inget mindre än en hymn till St. Cecilia, skyddshelgon för bland annat musiker och kyrkomusik.

Men var har själva pergamentet man skrivit texten på tagit vägen? Jonas har grävt djupare i frågan och i arkiven, så följ Samlingsbloggen så du inte missar historien om ett medeltida pergaments irrfärder. Till dess, grattis på namnsdagen alla Cecilia den 22 november!

Här kan du läsa mer om skrinet i vår databas. 

/ Christina Tengnér, metallkonservator Statens historiska museer