Det här är del 6 i serien av blogginlägg där vi berättar om accessionen till Historiska museets samlingar. I det här inlägget är det dags att presentera hur de ärenden som innehåller benmaterial kan se ut. Ett benmaterial i samlingarna kan se olika ut och variera i storlek. Benen förvaras i benkartonger och ligger i ett stort magasin som uppskattningsvis innehåller över 110 ton ben. Läran om ben heter osteologi och inom museisektorn och den arkeologiska uppdragsverksamheten används ofta begreppet osteologiskt material om benmaterialen.
Benkartonger med osteologiskt material i magasinet. Kartongerna är placerade på pallar i pallställ. Foto: Kenneth Mathisen/SHM.
Dessa benkartonger innehåller benmaterial från olika undersökningar och kan innehålla ben från djur och människa (även kallat mänskliga kvarlevor). Benen förvaras annorlunda jämfört med föremålen. I stället för askar förvaras benen i kraftiga hophäftade plastpåsar där fyndetiketten fästs på påsens insida i enlighet med SHM:s fyndinlämningsdokument (se bilden under). Ett exempel på ett ärende som är under accession nu som har ett relativt stort benmaterial kommer från Lunda gård i Strängnäs kommun, Södermanland.
Ben från Lunda gård i benpåse med den fyndetikett som benen fick vid den arkeologiska undersökningen. Uppgifter om fyndlokal, fyndnummer samt kontextinformation är obligatoriska uppgifter att skicka med varje benpåse. Foto: Kenneth Mathisen/SHM.
Lunda gårds benmaterial kommer från en plats som undersöktes i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Det är en plats som består av fornlämningar från bronsålder fram till historisk tid. De flesta av fynden kan dock dateras till järnåldern. Platsen har delats in i sju delområden: A-G, varav dessa delar endast är relevanta ur ett antikvariskt och tekniskt perspektiv som har skapats under förundersökningarna.
Ärendet som är under accession nu innehåller fyndmaterialet från delområde E. Ett område som utgjordes av bebyggelselämningar från förhistorisk och historisk tid; olika typer av anläggningar, odlingsytor och stensättningar med ett tillhörande kulturlager. Fyndmaterialet består av brända och obrända ben, bränd och förslaggad lera, keramik, harts, kulörta glaspärlor, mynt samt järnföremål av olika slag.
Totalt innehåller fyndmaterialet 3 423 fyndposter. Den största materialkategorin består av brända ben som omfattar 1798 poster med en totalvikt på ungefär 4 245g. Materialkategorin obrända ben omfattar endast av 31 poster med en totalvikt på ungefär 285g.
Vad blir nästa steg? Likt arbetsprocessen för accessionen av föremål, som ni kan läsa mer om i del 4 i bloggserien, ska materialet tillgängliggöras. I detta fall har fyndlistan inte importerats till vår databas, däremot finns den analoga fyndlistan som följer med undersökningsrapporten som finns digitalt tillgänglig. Vidare kontrolleras också att hela benmaterialet finns i magasinet och att all information stämmer överens med den analoga fyndlistan. Plastpåsar och benkartonger som är slitna byts ut under accessionen.
När benen registreras i databasen skapas en unik identitet för varje enhet eller objekt. Det unika numret skrivs ut med siffror och streckkod på SHM:s etikett och fästs på påsen. Foto: Kenneth Mathisen/SHM.
Nästa steg är att registrera benposterna från den analoga fyndlistan. Det betyder att man registrerar alla poster i vår digitala databas innan man ger posterna en digital placering och en streckkod som bilden ovan visar. Basregistreringen för benen innehåller väsentlig information som till exempel om det är obränt eller bränt, den totala vikten samt eventuellt art och benslag.
För delområde E har ingen analys av benen genomförts, vilket begränsar informationen om art och benslag. Därför har jag genomfört några egna analyser på materialet, i några enstaka fall har någon på fältundersökningen kunnat göra några bedömningar. Resultatet av dessa analyser visar på att några enstaka människoben identifierades i materialet, vilket inte är så märkvärdigt eftersom gravar undersöktes på platsen. Däremot finns det flera djurarter som nötkreatur, tamsvin, hund och får/get.
Nu när benen är registrerade, placerade och har fått en streckkod är materialet digitalt tillgängligt. En skillnad jämfört med föremålen är att benen inte fotograferas till vår digitala databas under accessionen. För detta blogginlägg gör vi ett undantag för att visa hur ett bränt ben ser ut (se bilderna under).
Del av ett bränt ben. Brända ben får en ljus, vit/beige färg. Foto: Kenneth Mathisen/SHM.
Till vänster ses ett obränt ben som jämförelse med det brända benet till höger. Foto: Kenneth Mathisen/SHM.
Jag vill avsluta detta blogginlägg med att belysa ett annat framträdande ämne som bör nämnas när man arbetar med ben, nämligen etik. Yrken som hanterar mänskliga kvarlevor och benmaterial uppmanas att regelbundet göra etiska bedömningar vid hantering och tillgängliggörande av materialen. För vissa frågor om ben finns det inga lätta svar och ibland saknas skrivna regler som tjänar till att vägleda utövaren.
Benexperter uppmanas rutinmässigt att utöva sitt yrke i allmänhetens tillsyn, där arbetet med ben kan misstolkas beroende på hur det har presenterats eller hur allmänheten uppfattar det. Det är därför mycket viktigt för personer som arbetar med ben att alltid styras av riktlinjer på vad som gäller och tar ansvar för ett respektfullt tillvaratagande och hantering av benmaterialet.
SHM följer de etiska förhållningsättet som finns i lagar och ICOM:s etiska regler.
I det sista inlägget i vår serie presenteras en sammanfattning av hela bloggserien om accessionen till Historiska museets samlingar.
Kenneth Mathisen, Antikvarie/Osteolog SHM
