Wanda Lanzer hjälpte befriade koncentrationslägerfångar

Skrivet av Samlingsbloggen

I samband med inrättandet av Sveriges museum om Förintelsen påbörjades insamlingen av spår av Förintelsen i Sverige. En av de donationer som inkommit museet är ett rikt arkiv efter tjänstemannen, arkivarien, reportern och kuratorn Wanda Lanzer.

Personarkivet består främst av handlingar med koppling till Lanzers tid vid Beredskapssjukhuset i Sigtuna där hon under 1945 arbetade som tolk och kurator för de överlevande kvinnor och flickor som befriats från koncentrationslägret Bergen Belsen. Kvinnorna hade via Lübeck anlänt med Vita båtarna till Frihamnen i Stockholm. Ur materialet kan främst nämnas en stor svit med brev samt ett kortregister över samtliga patienter vid sjukhuset.

En brun ask med ett alfabetiskt register och många handskrivna katalogkort i.

Alfabetiskt ordnat patientkortregister märkt Sigtunasjukhuset. Foto: Anton Svedberg, Forum för levande historia.

Wanda Lanzer (1896–1980) föddes i Wien 1896. Efter studier i både Polen och Österrike disputerade hon 1924 vid Wiens universitet. Året därpå gifte hon sig med advokaten Felix Lanzer. Paret fick två döttrar.

Efter Anschluss (när österrikiska och tyska nationalsocialister införlivade Österrike i det nationalsocialistiska tyska riket, mars 1938) genomsöktes familjens lägenhet av nazister. Några dagar senare försvann Lanzers make spårlöst. Hans öde är okänt.

Med hjälp av svenska arbetarrörelsens flyktinghjälp kunde Lanzer och hennes döttrar fly till Sverige våren 1939. Familjen fick uppehållstillstånd under premissen att de så snart möjlighet fanns skulle resa vidare. Familjen hade tillstånd att emigrera till USA. Under kriget var det dock inte möjligt och Lanzer fick därför ta olika typer av arbeten för att försörja sig och döttrarna. 1945 fick hon tjänst som kurator på Sigtuna beredskapssjukhus. Sannolikt på grund av att hon kunde tala flera språk.

Efter tiden på Sigtuna behöll Wanda Lanzer kontakten med flera av patienterna genom brevväxling. Detta då Lanzer efter kriget hade i uppdrag att hjälpa de kvinnliga överlevande att återförenas med sina släktingar i andra länder. I både korrespondensen och i kortregistret kan man följa hur det gick för dessa kvinnor fram till några år efter kriget.

 Bemålad framsida på brev med en blomvas med vallmo

Brev från Tatjana Pleszkow, 1945. Foto: Ann-Sofie Stjernlöf, Statens historiska museer

/ Anna Tiberg Knutas, arkivarie