Uppsalas snyggaste svepask?

Under medeltiden var många vardagliga föremål tillverkade av trä. Ofta är träföremålen osynliga i de arkeologiska materialen eftersom organiskt material lätt bryts ner. För att nedbrytningsprocessen i trä och annat organiskt material ska bromsas krävs komponenterna fukt, kyla och låg syrehalt. Denna typ av markförhållanden finns ofta i städernas kulturlager, vilket ger att vi har förhållandevis mycket organiskt material bevarat från de medeltida städerna – i jämförelse med andra arkeologiska platser i Sverige.

I Uppsala har stora delar av innerstaden undersökts arkeologiskt, framför allt under 1970- och 80-talen när stadskärna och gator moderniserades. Vid undersökningarna omhändertogs flertalet omfattande fyndmaterial som tillfördes Historiska museets samlingar. Kvarteret Rådhuset, som är centralt beläget nära domkyrkan, har undersökts vid tre tillfällen på 1970-talet.

Fyndmaterialen från undersökningarna uppvisar en mängd spännande och lite ovanliga föremål som bland annat två bemålade barnskor i läder, ett dekorerat läderstycke som tolkats som en sadel (eller sadeltäcke), ett svärd med latinsk inskrift, ett ringspänne i silver, ett runstensfragment i sandsten – och en mycket fin dekorerad svepask. Undersökningarna från kvarteret Rådhuset avrapporterades endast med enklare rapportsammanställningar vilket innebär att fyndmaterialen aldrig analyserats i detalj, men svepasken förefaller hittats i ett lager som kan datera den till 1400-talet.

Från undersökningarna av kvarteret Rådhuset finns stora mängder organiskt material bevarat, bland annat föremål av trä, läder och textil. Som alltid när det gäller arkeologiska objekt är många föremål fragmentariska och det kan vara svårt att se eller förstå hur de en gång sett ut när de var nytillverkade. Därför är det både unikt och fantastiskt att den svepask som hittades i kvarteret Rådhuset 6 och 9 är så komplett, det hör sannerligen inte till vanligheten.

Vad är det då som gör att den här svepasken sticker ut? Att den är så välbevarad har jag redan varit inne på, men den är också ensam i sitt slag i våra samlingar. I databasen kan man hitta en handfull föremål registrerade som svepask från medeltid, men då flertalet är mycket fragmentariska är bestämningen av dem egentligen rätt svår att göra. Svepasken från Rådhuset är så pass intakt att den till och med visar hantverket bakom tillverkningen av den.

En svepask tillverkas, som namnet avslöjar, i något som kallas svepteknik. Stommen utgörs av ett tunt hyvlat spån, även kallat svep, vilket behöver blötläggas för att sedan kunna böjas runt en form. Först efter att den torkat kan asken sys ihop, till exempel med rötter, och sedan kan en botten fästas fast i asken.

En annan sak som gör att svepasken från Rådhuset utmärker sig är dess konstnärliga utsmyckning. Runt om hela asken löper en ristad dekor i ett repetitivt mönster av växtornamentik och snedställda streck. Det är lite svårt att avgöra om det är en faktisk växt som avbildas, men dekorationen påminner om förenklade palmetter. Olika former av växtornamentik var väldigt vanligt under medeltiden och i samlingarna finns sammantaget många exempel på det, men detta är det enda exemplet vi har på en svepask. Så kanske är detta verkligen Uppsalas snyggaste svepask?

Svepasken har varit utställd på Historiska museet i en utställning som hette Forntid nu som öppnade 2003. Tyvärr har vi inte kunnat hitta något bevarat bildmaterial som visar hur den var utställd och i vilket skick den var i då, men när vi upptäckte den i magasinet i samband med en föremålsflytt var den i ett rätt bedrövligt tillstånd. För oss som jobbar med den mycket omfattande arkeologiska samlingen stod det klart rätt omgående att det här är ett föremål som behöver vårdas och konserveras för att kunna bevaras för framtiden.

Om svepaskens konservering och hur vi jobbar med bevarandefrågor i den arkeologiska samlingen kan du läsa om i nästa blogginlägg.

/Helena Rosengren, antikvarie Historiska museets samlingar

Svepasken i vår samlingsdatabas.