– i lån, analyser och nyförvärv
Ett av mina absoluta favoritföremål från stenåldern är de lerfiguriner som förekommer inom det vi arkeologer kallar för gropkeramisk kultur; en kultur som existerade cirka 3200–2300 f Kr. Det finns både figuriner som föreställer djur, som älgar, svin och sälar, och andra som föreställer vad som tolkats som människor, ofta i mer eller mindre djurliknande skepnad. Vissa tolkas som ett mellanting mellan människa och djur. Ofta är de också mer eller mindre fragmenterade, vilket gör tolkningarna av vad de gestaltar ännu svårare. Även om de kallas lerfiguriner, och vissa av dem faktiskt är gjorda av lera, är även många andra tillverkade av keramik.
För mig som arbetat med gropkeramisk kultur sedan 1990-talet känns det självklart att figurinerna är relaterade till de dåtida människornas syn på döden och livet efter detta. I tidens gravar märks denna sammanblandning mellan människor och djur. Djur och djurben har lagts ner i gravarna, människorna har varit iklädda ben och tänder av djur, och i en grav på Gotland hade två av en människas tänder ersatts av djurben i graven. I döden fanns en sammanblandning mellan människa och djur, en uppluckring av gränsen dem emellan, något som figurinerna tycks materialisera.
Min förkärlek för figuriner har gjort att jag tidigare skrivit ett blogginlägg med detta tema, och nu kände jag att det var dags igen då figurinerna under den senaste månaden vid flera tillfällen återkommit i mitt arbete. Första tillfället när figurinerna hamnade i min väg var under en besiktning på Norrköpings stadsmuseum. Vi har många utlån till museer runt om i landet och normalt beviljar vi lån i 5 år. Inför förlängning gör vi sedan en besiktning där vi kontrollerar att allt ser bra ut och att föremålen mår bra. Ibland behöver oklarheter redas ut och föremål konserveras. Av denna anledning begav vi oss till Norrköping nu i maj och då fick jag möjlighet att för första gången få se den kända ”Bäversälen”. Det är en ovanligt nog hel och välbevarad figurin, som hittades i vad som tolkades som en grav på den välkända gropkeramiska platsen Åby i Kvillinge socken. Det kändes ärofyllt att få hantera det otroligt fina lilla djuret och jag tyckte mig ana ett par ögon på vad som verkar vara dess huvud. Bäversälen, om den nu är en kombination av bäver och säl, fick några välförtjänta nya bilder i samlingsdatabasen innan den stängdes in igen. Det är så med många av djurfigurinerna, att de känns som en kombination av olika djur, och kanske att de gestaltar olika varelser från olika vinklar. En annan figurin från Åby, som hittades redan på 1930-talet ger ett liknande dubbelt intryck, där den tillplattade näsan verkligen ger intryck av ett svins tryne men samtidigt har den en lång hals, snarare som en älg.
Bäversälen (3015277) fotograferas i Norrköping till vänster. Svinälgen (122876_HST ) från Åby till höger. Foto: Helena Andersson, SHM, CC BY.
Detta bar jag med mig när jag väl var hemma igen. För då behövde jag ta tag i en stor förfrågan som kommit in om att göra icke-destruktiva pXRF-analyser på ett stort antal av SHM:s gropkeramiska figuriner. Denna analys görs för att se den kemiska sammansättningen, i ett försök att utröna föremåls ursprung. Ny forskning visar att figuriner kan ha tillverkats på helt andra platser än där de en gång till sist hamnade i marken, och att detta dessutom eventuellt skiljer sig mellan de som gestaltar djur och de som gestaltar människor. Att leta fram figurinerna, som hittats under omkring 100 år och ligger i vitt olika delar av samlingarna har varit en utmaning. Samtidigt har det varit otroligt roligt att få möjlighet att plocka fram dem. När jag plötsligt stod där med en välkänd figurin från Överåda i Södermanland tyckte jag att några av de utstickande delarna påminde lite om benen på Bäversälen. Dessa utstickande delar har tidigare tolkats som ansiktet på en tjur, men när jag nu istället tänkte på dem som ben och vred på figurinen var det ett helt annat ansikte jag tyckte mig ställas inför. Ett människoansikte.
Överåda-figurinen som tjur till vänster, som människoansikte till höger. 122887_HST. Foto: Helena Andersson, SHM, CC BY
Jag vacklar i mitt intryck, det är lätt att tänka att man inbillar sig och figurinerna är så svåra att tolka, men kanske ska man också våga utmana det invanda, försöka tänka nytt. Samtidigt diskuterades pareidoli på ett av myndighetens möten nyligen, alltså fenomenet att i slumpmässiga mönster eller former se välbekanta saker som människoansikten. Kanske stod jag bara och stirrade på två ben av en tjur drabbad av pareidoli, men tanken dröjer sig kvar, kanske är det något annat. De människoliknande figurinerna, ibland kallade leridoler, har ofta ett lite skivartat ansikte med utstickande haka/skägg, men ofta är mitten trasig (näsan är av), men så är eventuellt inte fallet här. Kanske bidrar detta till min osäkerhet. Efter pXRF-analyserna finns en önskan om att göra destruktiva analyser, vilket man behöver göra en ansökan om och få beviljat tillstånd för först. Här ställs vi inför det som i antikvarieyrket kanske är svårast av allt, att väga mellan uppdraget att bevara för framtiden och uppdraget att bidra till forskning och ökad kunskap om samlingarna. Vi har därför ett arbetslag där vi tillsammans diskuterar, vrider och vänder på våra analysärenden under handläggningen.
Det här med att människofigurinerna ofta har skiv- eller maskliknande ansikten, som ofta är uppåtvända, finns det ett material som visar mer än något annat. Det är de kända ansiktena från Tråsättra utanför Åkersberga, som påträffades vid utgrävningar 2016. Om besök, analyser och lån är något vi arbetar mycket med, är en annan del av vår verksamhet att ta emot det ständiga inflödet av nya material från olika arkeologiska utgrävningar som efter beslut från Riksantikvarieämbetet överförs till SHM. Nu i maj var det också just Tråsättras tur. Vi har fått ta emot materialet och mina kollegor ska arbeta vidare med att införliva det i våra samlingar.
Några av de nyligen inlämnade figurinerna från Tråsättra. Foto: Helena Andersson, SHM, CC BY.
Jag har bara hunnit ta en snabb titt, men de är fantastiska! Jag hoppas på att vi ska kunna få ställa ut dessa enastående figuriner framöver. Önskan är att många fler ska få möjlighet att ställa sig ansikte mot ansikte med dessa så konstnärligt utformade alster.
/Helena Andersson,
Antikvarie med ansvar för stenålder
Lästips om figuriner:
Lindström, Tobias. 2024. Människor, djur och varelser i miniatyr: flerartliga förbindelser i den gropkeramiska kulturen. Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Andersson, Helena. 2025. Masmogubben – en gestaltning av döden? I: Hedenstierna-Jonson, Kjellström, Ljung och Qviström (red) Fragment av föremål, platser, kroppar och ord. En vänbok tillägnad Torun Zachrisson. Upplandsmuseet och Uppsala universitet.
Fauvelle, Mikael m. fl. 2025. Maritime exchange during the Middle Neolithic: evidence of trade in ceramic figurines at the Pitted Ware Culture site of Tråsättra. Journal of Archaeological Science: Reports.