Hallwylska museet är känt för den stora bredd av olika föremål som finns i samlingen, blandningen av högt och lågt. Wilhelmina von Hallwyl sparade och katalogiserade inte enbart de förnämliga antikviteterna och konstföremålen i sitt hus på Hamngatan 4, utan även alla vardagsföremål och personliga saker som hon insåg skulle bli av intresse för ”en långt avlägsen framtid”. Syftet med hennes stora museiprojekt var att åt eftervärlden säkra en autentisk bild av högborgerligt liv vid 1800-talets slut och 1900-talets början.
Margit och Erik von Geijer klädda som änglar representerande det gamla och det nya året. Fotografi taget på Vegeholms slott julen 1915.
Föremålsgrupp XXVII (27) i samlingen går under rubriken Minnen af personliga upplevelser, och inrymmer en underkategori med föremål och fotografier ”från julens firande i Hamngatan 4, Stockholm, samt å Wegeholm, Skåne”. I ett tidigare jul-inlägg på denna blogg har vi berättat om julklappar och om gamla julgransprydnader, men denna gång ska vi titta närmare på föremål från de små skådespel som brukade inleda familjens julfirande under åren 1913-1921.
Margit och Erik von Geijer som fe och fjäril, fotografi från julen 1913, samt utdrag ur den tillhörande katalogtexten.
Det var barnbarnen Margit och Erik von Geijer som framförde dessa jultablåer – sannolikt med en varierande grad av entusiasm. I synnerhet lille Eriks miner på några av de bevarade fotografierna låter oss ana att frivilligheten kanske inte alltid var total.
Erik von Geijer föreställande Solen. Från julspelet 1921.
Margit och Erik var barn till Walther och Wilhelmina von Hallwyls yngsta dotter, Irma, och hennes make Wilhelm von Geijer. De växte upp på Vegeholm, ett 1500-talsslott i Skåne som Walther von Hallwyl köpt och låtit renovera för Irmas och Wilhelms räkning. Under flera år firade Walther och Wilhelmina jularna på Vegeholm. Från 1917, då den åldrige grevens skröplighet blev tilltagande, valde man dock att istället tillbringa helgerna hemma på Hamngatan varför barnbarnen fick då göra sina uppsättningar där.
Tablåernas teman skiftade från år till år, och tack vare Wilhelmina von Hallwyls fenomenala dokumentation av samlingarna vet vi vilka dessa var. Julen 1914 läste Margit – klädd som Svea – fransk vers medan Erik figurerade som tomte. Året därpå var båda utstyrda som änglar, och Margit reciterade Viktor Rydbergs Tomten utantill. Julvisa av Zacharias Topelius lästes upp 1916, och samme författares Vintergatan var valet följande jul.
Margit och Erik i stjärnbesatta kläder uppsydda till julspelet 1917.
Textmaterialet till tablåerna hämtades alltså oftast från känd litteratur och poesi, men till julen 1920 hade ambitionsnivån höjts då Margit, Erik samt ett besökande ”krigsbarn” från Tyskland framförde ett specialkomponerat litet drama skrivet av deras guvernant. Det sista dokumenterade julspelet (1921) gestaltade Dagen och Natten och var författat av den då 14-åriga Margit själv, ”efter ett uppslag af Erik von Geijer” som det står i katalogbeskrivningen.
Manuset till julspelet 1921, Margit von Geijers ”Dagen och Natten”, finns bevarat i museets arkiv.
Barnens julspel förevigades alltid i bild av en professionell fotograf, oftast ett par veckor efter jul då Margit och Erik alltså åter fick ikläda sig sina dräkter och posera framför kameran. Det är dock inte bara dessa fotografier som bevarats från julspelen; kvar finns även de små gåvor som barnen varje år delade ut till sin publik.
Både bilder och artefakter finns bevarade från julspelen. År 1918 var barnen klädda som penséer och delade ut tygblommor till alla närvarande, medan konstgjorda snöbollar utgjorde gåvorna året därpå.
Presenterna anslöt alltid mer eller mindre till det litterära temat i skådespelet, och kunde antingen vara egenhändigt tillverkade av barnen och deras guvernant eller köpta i handeln. Dagens museibesökare kan se dessa föremål i en monter högst upp i huset på Hamngatan 4 – exempel på sådana personliga ting som gör den Hallwylska samlingen så speciell.
Skogstomtar i form av svampar. Inköpta på Nordiska Kompaniet till Margit och Erik von Geijers julspel år 1920.
Samuel Norrby, Intendent
