”På vår balkong såg vi soldater marschera och sjunga”

Skrivet av Samlingsbloggen

Nu är det min tur att skriva min historia så börjar Ruth Jûttner sin självbiografiska berättelse som hon skriver ned vid 80 år ålder. Tiden innan 1939 och vad som hände med familjen och släkten har Ruth inte pratat så mycket om. Den här berättelsen med dokument och fotografier finns i Sveriges museum om Förintelsens samlingar. Ruth Jüttner föddes 1925 i Rummelsburg, dåvarande Pommern. Familjen bestod av far Alex som var läkare och mor Recha och storasyster Ilse eller Ulla som hon kom att kallas. Recha går bort i barnsäng  strax efter Ruth födelse. Familjen flyttar till farbror Karl och faster Else till deras stora våning i Berlin tillsammans med deras barn Siegbert . Shiggi som han kallas spelar saxofon och var en musiker som spelade i utlandet och farbror Karl var affärsman och hade en butik.

Två män och kvinna utanför en butik i Berlin. En man skyndar förbi.

Karl Jüttner och tant Else utanför butiken i slutet av 1930-talet. Foto: SHM

 

”Jag gick i vanlig flickskola fram till 1936. Hösten 36 fick jag åka till den judiska skolan, se betygen. Mars 1938 är de sista betygen därifrån.”

En flicka med en strut poserar för fotografen.

Ruths första skoldag 1932. Foto: SHM

Livet hade förändrats och pappa Alex fick inte utöva sitt arbete. Farbror Karl och resterande familj förstod att de måste göra något. Familjen började se över möjligheterna att hitta en fristad till sig själva och barnen. ”Den 25 augusti (1938) faller farbror Karl ihop i affären och dör direkt. Kristallnatten kommer SS och ha tag i honom och andra män i familjen. Tante Else visar intyget på att han är död, men då går igenom lägenheten. Far och Shiggi far runt med tunnelbanan för att inte vara hemma. Jag går ut ett tag med hunden Asta, och får se alla skyltar längs gatan ”Juden raus” osv.”

Sighbert, Else och Karl tillsammans med hunden Asta.

Sighbert, Else och Karl tillsammans med hunden Asta. Foto: SHM

Den 17 januari 1939 åkte Ruth och Ulla med barnkvoten med 20 andra barn till Sverige och kom till släktningar i Stockholm. Ullas och Ruths pappa gifte om sig men familjen blev deporterade till Auschwitz under 1940-talet. Shiggi hann gifta sig och få en dotter Bela men även den lilla familjen blev deporterade. Ruth berättar att hon hade fått reda på det genom en man som kom med de vita bussarna där hon var med och hjälpte till från den svensk- judiska föreningen.

I juni 1939 kom även Lieselotte Jacks som 15 åring till Sverige med barnkvoten. Lieselotte som även kallades för Lilo var kusin med Ruth och Ulla. Lilos mamma var syster till Ruths farbror Karl. I Sverige håller kusinerna kontakt med varandra genom brev och att de hälsar på varandra i Stockholm respektive Göteborg.

Tre små flickor i 3-5 års ålder.

Kusinerna Ulla, Ruth och Lilo. Foto: SHM

Ruth bodde kvar i Sverige resten av sitt liv och gick bort 2018 och var då 92 år. Hon bildade familj och fick barn och barnbarn. Genom efterlevande så har det här materialet kommit in till samlingarna med hennes berättelse, fotografier och dokument. Plötsligt så finns det en till pusselbit som kan ge ett till perspektiv på Sverige och Förintelsen.

Läs mer om Lilo och barnkovoten här:

Lieselotte Jacks – Sveriges museum om Förintelsen (museumforintelsen.se)

Tidslinjen (museumforintelsen.se)

 

/ Diana Chafik, Intendent med ansvar för Sveriges museum om Förintelsens samlingar