Memento mori

I våra samlingar har vi en mängd föremål som kan kopplas till döden. Både kvarlevor i form av skelett, olika rituella föremål, svepningsnålar och gravstenar med mera. På flera föremål finns också avbildningar av döden i symbolisk form. Under medeltiden skildrades döden ofta som ett förtorkat lik med öppen mage, en mumie. Under renässansen och barocken tar skildringen av döden en mer bestämd ikonografisk form. Det är nu som benranglet med eller utan svepning allt oftare dyker upp, gärna med lie och/eller timglas i högsta hugg. Med lien skördar han sina offer och timglaset skall påminna om livets korthet och det faktum att vi alla lever på utmätt tid.
Detta är än i dag det vanligaste sättet att avbilda döden på. Även vissnade blommor, släckta facklor, såpbubblor och avbrutna sädesax är vanliga symboler som manade människor att tänka på sin dödlighet: Memento mori, minns att du skall dö.

Här nedan kommer en kavalkad med lite olika sätt att symboliskt avbilda döden, samtliga från föremål som myndigheten förvaltar. Vissa är väldigt läskiga och naturalistiska medan andra kan vara lite mer harmlösa i sin framtoning.

Döskalle som troligen suttit på altaruppsats. Övergrans kyrka, Uppland, nu i Historiska museets samlingar. Foto: SHM

På temat lite mindre läskiga döskallar finns en samling broderade mässhakar i Historiska museets samling. Det är kanske lämpligt att avsluta ett inlägg om vår förgänglighet med lite charmiga och gulliga broderier.

Vi på Samlingsavdelningen önskar er alla en fin allhelgonahelg!