Dramaserier och storfilmer har på ett fantasifullt, om än inte alltid historiskt korrekt sätt, livat upp bilden av den vikingatida klädseln. Trots det lever ändå bilden av den grå-murriga vadmalsvikingen kvar, sjavig och skäggig, ofta långhårig och gärna skitig. Men det är inte bara TV som sätter ’silverkant på särken’. Verkligheten överträffar, som så ofta fiktionen. Det visar inte minst innehållet i en av Birkas gravar, där den gravlagde måste beskrivas som något av ett modelejon. Den döde har placerats omgiven av sina vapen och med en häst i fotänden. Men det är kläderna som framför allt fångar uppmärksamheten och eggar fantasin.
Bild 1 – gravplan, renritad efter Hjalmar Stolpes fältplan.
Efter mer än 1000 år i jorden har organiska lämningar i stort sett försvunnit. Men de spår av dräkt som trotsat tidens tand visar ändå på en glittrig prakt som lätt kan mäta sig med vilken ’Mello-kostym’ som helst. Dräktsmycken, varav den ena en ovanligt stor och prålig ringnål av silver, tyder på att den döde var en man, men det finns inga rester av skelettet bevarade.
Bild 2 – ringnål av silver, foto Ola Myrin, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
På var sida om den imponerande ringnålen, fanns två större silvertrådsarbeten, sk posament, formade ungefär som bokstaven A. Man kan tänka sig att de varit placerade på eller strax nedanför axlarna. I brösthöjd fanns även en hjort i guldtråd, med en enstaka paljett bevarad på plats i hjortens framben. Djuret är fästat på tyg som kantats med posament.
Bild 3 – Den broderade guldhjorten, foto Ola Myrin, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Guld- och silvertrådsarbetena har troligen dekorerat en ridrock av ylle, en kaftan. Till den praktfulla kaftanen bar mannen en huvudbonad av siden, dekorerad med silvertrådsarbeten och glaspärlor, och med hängande sidenband kantade med silvertrådsbroderier och rader av paljetter insydda i rundlar av silvertråd.
Bild 4 – sidenfragment med silvertrådsbroderi och paljetter, foto Ola Myrin, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Även hästen i graven har fått sin del av ’blinget’ genom ett huvudlag av korslagda läderremmar, och rikligt dekorerat med beslag av brons och vitmetall.
Bild 5 – Hästens huvudlag, renritat av Harald Faith-Ell Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Med ryttarens paljettprydda och silverkantade dräkt och hästens glittrande huvudlag måste de ha utgjort ett uppseendeväckande ekipage. Så vem var då detta modelejon? Det kommer vi aldrig att veta. Men graven och dräkten antyder långväga resor och fjärran handel. I graven fanns ett silvermynt i graven, en dirhem från det Samanidiska riket. Samaniderna var en persisk dynasti som under 800-, och 900-talen styrde över områden i centrala Asien där sidenvägarna passerade handelsstäder som Samarkand och Buchara. Arabiska skribenter som Ibn Khurradadhbih, beskriver möten mellan araber och nordbor i dessa trakter redan under 800-talet. Härifrån kommer många av de glaspärlor som ingick i kvinnornas dräkt, men också delar av det siden som vi hittar i vikingatidens rikare gravar. Kanske har mannen i graven inspirerats av den centralasiatiska prakten, eller så är han bara ett bevis för att ’less is never more’.
Mer om graven och dräkten kan man läsa i artikeln Sequins and Other ‘Bling’ in Viking Age Fashion
Charlotte Hedenstierna-Jonson
Forskare vid SHM
Länk till text om Ibn Khurradadhbih – https://www.academia.edu/123094868/Arabic_Sources_on_Vikings_in_the_Mediterranean_and_Beyond
Länk till siden som vi hittar osv – https://www.jstor.org/stable/j.ctvh1dtt3
Länk till artikeln om graven – https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1901512/FULLTEXT01.pdf
