Innan färdiga patroner fanns så laddades skjutvapen via pipans mynning med krut och kula. Det var viktigt att krutet var torrt och det förvarades därför vattentätt i en flaska eller i ett horn, väl förslutet med en tät kork. Kruthornen tillverkades ofta av oxhorn, därav namnet. Dessa kunde sedan dekoreras på olika sätt. I Livrustkammarens samlingar finns några norska kruthorn med spännande skurna dekorer. På åtminstone tre av dem finns olika hjältar och deras motståndare avbildade.
Det snidade kruthornet. Foto: Pia Bengtsson Melin, SHM.
Kruthornet med föremålsnummer 2993_LRK ingår i den stora grupp av föremål som har ägts av Karl XV (1826 – 1872). Kungen var en passionerad samlare som gjorde stora inköp av både enskilda föremål och ibland också hela samlingar. Många saker var lite udda eller hade en personhistorisk koppling. I Livrustkammaren finns ett norskt kruthorn som ingått i hans stora samling av konst och kulturhistoriska föremål. Kruthornet, som är tillverkat av ett oxhorn, är signerat ”MASMASSÖNEGENHAND” det vill säga ”Mas Massön egen hand” och årtalet 1698. Han var en skicklig snidare och ytterligare ett par kruthorn av hans hand finns i svenska samlingar. En annan inskrift berättar om vem som beställt och ägt hornet: ”TORBIÖNGERMONSÖNEGERKRVHORN” det vill säga ”Torbjörn Germonsson äger kruthornet”.
Ikonografin på kruthornet är dels hämtad från Bibeln, dels från balladtraditionen. Bland de bibliska motiven märks Simson och Delila, Adam och Eva, kung David spelande harpa samt Daniel och den babyloniska draken. De profana figurerna är bland andra Didrik av Bern, angiven som ”Tidrick” och Holger Dansk. Motivet med Holger Dansk kommer från den medeltida balladtraditionen. Balladen är en berättande dansvisa som är uppbyggd i två- eller fyrradiga strofer och försedd med ett eller två så kallade omkväden. Ett omkväde är en slags refräng som oftast hänvisar till handlingen i balladen. I balladen om Holger Dansk och Burman är omkvädet också framåtpekande: Holger Dansk tog seger av Burman. Vilka var då dessa två?
Holger Dansk är en hjältefigur som blev känd i Norden genom Karlamagnús saga, en prosasamling från 1200-talet sammansatt av franska sånger om Karl den store och hans män. Det tredje kapitlet ägnas åt hjälten Holger och hans kamp mot Burman. Balladen finns i några uppteckningar i Sverige från 1630-talet och in på 1800-talet, men bland annat Albertus Pictors kalkmålning av motivet i Floda kyrka i Södermanland, utfört på 1480-talet, visar att balladen var känd i Sverige även under medeltiden.
Kalkmålning av Albertus Pictor från 1480-talet som visar Holger Dansks kamp mot Burman. Floda kyrka, Södermanland. Foto: Pia Bengtsson Melin, SHM.
Handlingen går ut på att den blodtörstige, storväxte och groteskt fule Burman rider till kungens slott och kräver prinsessans hand. Prinsessan finner friaren rent motbjudande. I en av uppteckningarna av balladen beskriver hon honom i direkt tilltal:
Tu är inthe möcket vacker at se,
tin kiortel han är huiter,
tin näsa är tre alnar långh,
tu äst en skråpucke licker.
Ordet skråpucke, skråpuk, används i dag oftast om olika typer av skrämmande ansiktsmasker, men användes i äldre tid också som skällsord för en ful och anskrämlig person med tölpaktigt beteende. Hans utseende understryks i kalkmålningen i Floda där han avbildas som en trolliknande vildman försedd med knölpåk som vapen. I balladen nämns att Burmans mamma är ett havstroll, vilket säkerligen har bidragit till sonens oattraktiva utseende.
För att komma undan friaren beger sig prinsessan till fängelset där Holger Dansk sedan 15 år sitter inspärrad av hennes far. Holger antar prinsessans utmaning att kämpa mot Burman och han förses med vapen och rustning för att klara striden, bland annat det svärd som skall innebära slutet för motståndaren:
Holgerdh drager sin brune bråndh,
Dhe glimma som gulet thet rödha,
Så hugher han Burmans huve af,
Så blodet ran honom till dödha.
Det är själva ögonblicket när Holger sticker svärdet genom Burmans hals med dramatik och blodstänk som visas i kalkmålningen. Fullt så dramatiskt är det inte på kruthornet, där de två kombattanterna i stället skildras frontalt i varsitt inramat bildfält med namnet bredvid: ”OLGERD” och ”BVRMAN”. I Burman har de två avslutande bokstäverna fått bilda en gemensam bokstav.
Holger Dansk och Burman avbildade på kruthornet. Foto: Pia Bengtsson Melin, SHM.
Både Holger och Burman är avbildade i rikt mönstrade dräkter och hållande varsin sabel. Det långa, krusiga håret står ut under huvudbonaderna och blickarna är stirrande. Båda är påfallande lika varandra till utseendet. Intressantare är då att se hur bilderna skiljer sig åt vad gäller kroppsstorlek. Holger avbildas i helfigur, medan Burman avbildas i en bröstbild. Syftet är säkerligen att visa Burmans storväxthet: hans kropp spränger nästan bildrummet och hans fötter får inte plats. Enligt balladen skall han precis som sitt svärd ha varit 15 alnar lång.
Hur slutar då historien?
Är thet sanning thu säger mig,
Tu vill mig icke svike,
Edher gifver jagh dotteren min,
Halfparten af mitt rike.
Holger Dansk tog seger af Burman!
Slutet gott, allting gott!
Pia Bengtsson Melin, 1:e antikvarie, Enheten för de historiska husens samlingar.
Lyssna till balladen här:
▶︎ Holger Dansk och Burman | Antonius (bandcamp.com)
