De flesta av de medeltida helgonskulpturer som vi har i samlingarna är tillverkade av trä, men det finns också en och annan stenskulptur. På en vägg, lite undanskymt i Guldrummet på Historiska museet sitter en 83 cm hög helgonskulptur huggen av kalksten och som på stilmässiga grunder kan dateras till 1300-talets mitt.
Stenskulptur i Guldrummet på Historiska museet. Foto: Jonathan Elbaz, SHM.
Skulpturen fanns på gården Petsarve i Ardre socken på Gotland när den köptes av J. Strömbäck år 1900. Den kommer med största sannolikhet ursprungligen från ruinen av Gunnfjauns kapell, eller Ardre ödekyrka som den också kallas, som ligger i närheten. Konsthistorikern Johnny Roosval attribuerade skulpturen till anonymmästaren ”Fabulator”. Denne skall enligt honom ha varit en stenmästare verksam inom den så kallade ”Egypticusverkstaden”, en byggnadshytta verksam på Gotland under 1300-talet. Verkstaden har producerat stenskulptur och arkitekturdetaljer till ett stort antal kyrkor på ön och har även denna fått sitt namn av Roosval, detta eftersom han tyckte sig se stildrag påminnande om det forntida Egypten i både kapitäl och figurframställningar i verkstadens arbeten.
Ruinens bevarade gotiska arkitekturdetaljer tyder på att även kapellet uppfördes vid 1300-talets mitt. Troligen fungerade kapellet som kyrka till den närbelägna marknadsplatsen på Köpängsklinten. Enligt en gammal sägen skall det ha uppförts till minne av Gunnfiaun, barnbarn till Tjelvar. Denne var enligt Gutasagan den förste gotlänningen. Vi vet inte var på kapellet den bevarade skulpturen har suttit, men mest sannolikt är att den har haft sin plats över eller vid sidan av en portal.
Gunnfjauns kapell eller Ardre ödekyrka. Foto. Bengt A. Lundberg, RAÄ. CC-BY.
Skulpturen föreställer ett kvinnligt helgon med dok på huvudet och med en uppslagen bok i handen. Ytan på skulpturen är hårt vittrad och ansiktet är nästan helt utplånat. Hon är klädd i en rikt veckad kjortel, vars kjoltyg hon har samlat ihop och håller upp med ena handen. På bröstet har hon två stora, runda dräktspännen med skulpterade ädelstenar.
Detalj av skulpturen från Gunnfjauns kapell. Foto: Jonathan Elbaz, SHM.
Spännena är av samma typ som Motalaspännet, det stora ädelstensbesatta spänne som hittades hängande i stjärten på en ål vid fiske i Motala ström 1818 och som ingår i Historiska museets samlingar. Även Motalaspännet kan dateras till 1300-talet.
Det så kallade Motalaspännet är besatt med ädelstenar och dekorativa små figurer. Foto: Helena Bonnevier, SHM.
Vem är det då som är avbildad? Att helgonet håller en bok tyder på att det kan röra sig om Sankta Gertrud av Nivelles (†659), som ofta har just en bok som attribut. Ibland avbildas hon också hållande en kräkla/abedissestav eller en modell av den klosterkyrka som hon lät bygga i Fosse i Brabant. I ruinen efter Sankta Gertruds kapell i Visby finns ett tympanon som visar henne hållande kräkla och kyrka som attribut mellan de två stiftarvapnen tillhörande Ivar Axelsson Tott och Margareta Karlsdotter Bonde.
Tympanon med Sankta Gertrud och stiftarvapen. Foto: Herman Bengtsson.
Sankta Gertrud är skyddshelgon för leprasjuka, trädgårdsmästare, änkor, resenärer och pilgrimer. Hon åberopades mot pesten och ansågs även vara katternas speciella beskyddarinna. Kanske var det därför som hon under senmedeltiden även åberopades för att hålla råttor och möss borta? Den förmågan delade hon med det lite mystiska helgonet Sankta Kakukylla som finns avbildad i kalkmålningar i ett par kyrkor i Uppland och Östergötland. Sankta Kakukylla skildras ofta ansatt av råttor på ett ganska brutalt sätt: råttorna klänger runt och biter henne så blodet stänker, rufsar om hennes hår och river i hennes kläder. Skildringarna är förmodligen en ren skräck för nutida personer med råttfobi.
Muralmålning i Kaga kyrka i Östergötland som visar hur Sankta Kakukylla ansätts av övernaturligt stora råttor. Foto: Lennart Karlsson, Historiska museet.
I Sankta Gertruds fall brukar råttorna vara mera disciplinerade, som i Simon Benings illumination i kardinal Albrecht av Mecklenburgs tidebok från 1523. Här sitter helgonet stillsamt och spinner medan råttorna betraktar henne på avstånd från sina platser på bänkar, kuddar och lister.
Sankta Gertud spinner omgiven av råttor i Albrecht av Brandenburgs tidebok, målad av Simon Bening 1523, Carnegie museum of Art. Foto: Wikimedia Commons.
Kanske hjälpte skulpturen av Sankta Gertrud i Gunnfjauns kapell till att hålla råttor och möss borta från marknadsplatsen samtidigt som den gav beskydd både för de resenärer som passerade kapellet och för de pilgrimer som sökte sig dit? I dag kan man möta en och annan råtta i kvarteren runt Historiska museet på Östermalm, men som tur är har vi inga inne på museet. Om det beror på Sankta Gertruds närvaro i Guldrummet eller ett framgångsrikt arbete med IPM (Integrated Pest Management) är kanske bäst att låta vara osagt.
Pia Bengtsson Melin, 1.e antikvarie, Medeltid och kyrklig konst.