Hallwylska museets samling hör till de mest väldokumenterade i landet eftersom Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) i ett tidigt skede bestämde sig för att göra museum av sitt hus vid Hamngatan 4 – med allt innehåll. Det Hallwylska museet skulle bli ett dokument över högborgerligt liv vid tiden kring sekelskiftet 1900. Följaktligen finns i samlingen inte enbart de värdefulla konstverken och antikviteterna, utan även vardagsföremål, brukssaker och personliga tillhörigheter. När samtliga föremål systematiserades och katalogiserades – av Wilhelmina och hennes hårt arbetande ”katalogfolk” – blev Grupp XXVII i samlingen Minnen af personliga upplevelser. I denna föremålsgrupp finns under underavdelning I:J ett rätt stort antal saker ”från julens firande i Hamngatan 4, Stockholm, samt å Wegelholm, Skåne.” Här finner vi bl a två julgransfötter av bonad ek (en till herrskapet och en till tjänarna) förfärdigade av möbelsnickaren Carl Herman Benckert J:r år 1899 till en kostnad av 80 kr. Vidare finns alla ursprungliga julgransprydnader bevarade, både från herrskapets gran och från tjänarnas. Det rör sig om julstjärna och julängel, fåglar, klockor, trumpeter, ”kulor, större”, ”kulor, mindre” och ”kulor, små” samt tamburiner, glitterstjärnor, glittersolar, glitterkransar, glitterslingor, guldpappersblommor, islameller, kulband, snöbollar, grankottar, tomtar, svenska flaggor och julljus.
Exempel på julgransdekorationer från tjänstefolkets gran.
Vad gäller ljusen i granen noterar man att man i herrskapets gran satte vaxljus klippta från stapel, medan tjänarna hade kulörta ljus köpta i paket. För katalogen dokumenterades också herrskapets julgran i bild; den fotogaferades julen 1920 stående på sin vanliga plats i matsalen. Julgransdekorationerna är numera givetvis tämligen spröda, och visas därför sällan hängandes i gran. Utöver den dekorerade granen förekom inget julpynt i det Hallwylska hemmet. Den masseffekt av pynt som många kanske förknippar med det tidiga 1900-talets jular efter att ha tittat på Fanny och Alexander var det alltså inte tal om i det här fallet.
Katalogutdrag från Hallwylska samlingen, Grupp XXVII.
Julgranen fotograferad i matsalen på Hamngatan 4, julen 1920.
Ett för oss särskilt värdefullt avsnitt i katalogbeskrivningarna är det som redogör för hur julfirandet i familjen faktiskt gick till. Det är här vi bl a får veta att julgranen som köptes av Wilhelmina själv på Norrmalmstorg skulle bäras in i huset med toppändan först, att man på julaftonen åt middag kl 17 istället för kl 19, att Walther von Hallwyl efteråt alltid läste ur andaktsboken Stunden der Andacht zur Beförderung wahren Christentums und häuslicher Gottesverehrung, att julklapparna delades ut av Walther i vardagssalongen, att en särskild supé där herrarna och damerna åt vid skilda bord serverades kl 21, att Wilhelminas mor (änkefru Johanna Kempe) spelade ”Nu är det jul igen” på flygeln i salongen varvid både herrskap och tjänstefolk dansade i ring kring granen – precis som i Fanny och Alexander!
Vad gav man då varandra i julklapp i en av Sveriges mest förmögna familjer? I samlingen finns en hel del föremål som varit julgåvor från greveparets döttrar, svärsöner och barnbarn. Julklapparna var i regel tämligen modesta. Olika former av rökdon var en återkommande present till Walther von Hallwyl; han fick t ex inte färre än 24 askkoppar genom åren. Wilhelmina förärades inte sällan handgjorda gåvor från barnbarn och barnbarnsbarn. Dessa kunde vara av varierande slag; vi har exempelvis en ljusstake av lera ”modellerad av Erik von Geijer”, en liten korg av bast ”förfärdigad av Ulla Wachtmeister” och en prydnadsduk ”broderad av Agneta Wachtmeister”. Den mest minnesvärda gåvan från denna kategori är emellertid den penntorkare (för bläckpennor) som Wilhelmina fick julen 1924 av dotterdottersonen Hans Wachtmeister. Lille Hans hade nämligen, enligt uppgift genom olovligt brukande av sin fars jaktgevär, lyckats fälla en råtta – och av skinnet av denna otursamma gnagare tillverkat en penntorkare fastsydd på ylletyg. Varken historien eller kataloguppgifterna förtäljer något om Wilhelmina von Hallwyls reaktion på denna originella julklapp.
Penntorkare av råttskinn – inte längre med ”håret kvarsittande” som katalogen beskriver det.
Flera jular på 1910-talet firade Walther och Wilhelmina von Hallwyl inte i Stockholm, utan på yngsta dottern Irma von Geijers slott i Skåne, 1500-talsborgen Vegeholm. Här var traditionen att Irmas barn Margit och Erik varje julafton klädde ut sig i dräkt och uppförde ”ett litet skådespel”. Efter alla av dessa små uppföranden dokumenterades Margit och Erik fotografiskt, och dessa bilder ingår också i Hallwylska samlingens Grupp XXVII; Minnen av personliga upplevelser.
Hoppas nu denna lilla inblick i ett drygt hundraårigt julfirande gett lite idéer till nya inslag i ert eget – särskilt lång högläsning ur tysk andaktsbok innan julklappsutdelningen kommer att bli en succé med barnen!
Erik von Geijer som tomte, julen 1914.
GOD JUL!
/ Samuel Norrby, intendent
