En brandskadad smärtoman i betraktarens öga

Vad händer när ett kyrkligt föremål lämnar sin plats och hamnar i en ny kontext? När föremålet som i kyrkorummet varit en del av gudstjänstlivet flyttas in i ett utställningsrum och blir kulturarv, konst och historia? Eller tvärtom- när föremålet kommer tillbaka till kyrkorummet och åter ingår som en del i den kyrkliga ritualen. Vad händer? Förvandlas föremålet eller är det rentav vi som betraktare som förändras? Detta är bara några frågor som ett nystartat kunskapsutvecklingsprojekt kommer att undersöka under 2026 och 2027 genom utställningar, föredrag och seminarier i både musei- och kyrkomiljöer.

 

Projektet ”När föremål förvandlas i betraktarens öga” är ett undersökande samarbete mellan Svenska kyrkan i Eskilstuna och Statens historiska museer, delvis finansierat genom KAE, kyrkoantikvarisk ersättning. Under två år undersöker och aktiverar vi tillsammans det kyrkliga kulturarvet och gör det mer levande, tillgängligt och angeläget för fler. Utställningar, föreläsningar och seminarier – både i kyrkorum och museimiljöer kommer att visa och belysa föremål som både berättar om konst och tro genom århundradena, men också berättelser om vår samtid. Genom att föremål flyttas och byter plats utmanas betraktaren att reflektera över hur detta påverkar tolkningen av detta och vad som händer när ett föremål utsätts för nya ögon. Sedan projektstarten 1 januari har ett seminarium om kyrkligt kulturarv hållits i Klosters kyrka inom ramen för det Kulturpolitiska konventet Folk och Kultur och en utställning öppnats.

 

Samma dag som konventet öppnade i Eskilstuna invigdes utställningen Smärtoman på Historiska museet. I utställningen visas fotografi av Ulf Tjärnström och träsnitt av Isabelle Westerlund tillsammans med en svårt brandskadad skulptur från Fors kyrka i Eskilstuna. Under påsken 2026 kommer även en systerutställning till denna utställning med namnet Den plågade mannen visas i Hagby kyrka utanför Kalmar, där prästen och poeten Richard Thörns texter om människans villkor möter Ulfs bilder av den skulptur som för 80 år sedan brandskadades svårt.

 

En februarinatt 1946 startade en brand i Fors kyrka efter att en låda med trasor placerats för nära ett element. Skadorna begränsades till inventarier och inredning, men två skulpturer blev brandskadade. En madonna kunde efter konserveringsinsatser åter placeras i kyrkan. Mer skadad blev en Smärtoman från sent 1400-tal. Skadorna var så stora att den inte bedömdes kunna vara kvar i kyrkan, utan lämnades in till Historiska museet. I stället tillverkade konservator Alfred Nilsson (1888 – 1953) en kopia av den brandskadade skulpturen.

 

Alfred Nilsson var en av de första konservatorerna i landet att anamma de nya och mer varsamma principerna för konservering. Dessa etablerades i samband med restaureringen av Strängnäs domkyrka 1907 – 1910 där amanuensen Sigurd Curman, senare riksantikvarie, fungerade som antikvarisk kontrollant vid framtagningen av kalkmålningarna. De nya idéerna om mer försiktig restaurering och konservering, starkt influerade av den så kallade italienska restaureringsprincipen, hade Curman tillgodogjort sig under sin kombinerade studie- och bröllopsresa på kontinenten ett par år tidigare.

1949 var skulpturen färdigsnidad och försedd med polykromi och förgyllning och året efter placerades den i kyrkan. Skulpturen är daterad med årtalet 1949 på baksidan av ländklädet. Som utgångspunkt för arbetet använde sig Nilsson av foton tagna före branden. Då ena underarmen saknades redan innan, fick han göra en rekonstruktion utgående från proportioner, vinkeln på överarmen och utseendet på andra smärtomanskulpturer från samma tid. Till utställningen Smärtoman har kopian lånats in från Fors kyrka för att ställas ut tillsammans med det brandskadade originalet i Landskyrkan på Historiska museet.

 

Smärtomannen, Imago pietatis, visar Kristus som träder inför människorna och visar upp och vidgar sitt sidosår för betraktaren samtidigt som han visar upp sin genomborrade handflata. Motivet fick stor spridning under senmedeltiden som en av de vanligaste andaktsbilderna, både i skulptur, måleri och träsnitt och anses stamma ur den gammaltestamentliga texten om Herrens lidande tjänare i Jesaja 53: 3–5. I Nya testamentet har denna text tolkats som en profetia om Jesus och är ett exempel på typologisk bibeltolkning, att det Gamla testamentet förebådar det Nya. Motivet följs ofta åt av psalm 51 ur Psaltaren som börjar ”Förbarma dig, Gud, i din nåd…” Genom sina fem sår frälser Jesus människorna och genom att rikta bönerna till dessa kan frälsningen nås.

 

I utställningen får den brandskadade smärtomannen och kopian mötas för första gången. Smärtomannen ligger svävande på ett podium framför altaret och ser på oss med sitt oskadda öga, medan kopian står på altaret och visar upp sina sårmärken och samtidigt välsignar både betraktaren och sin sargade förlaga. Som andaktsbild är en smärtoman otroligt pedagogisk i sitt narrativ och gestiken är det bärande i kommunikationen gentemot betraktaren. Han visar, pekar, välsignar med sina arm- och handrörelser. Redan innan branden hade skulpturen som tidigare nämnts vid okänt tillfälle förlorat sin ena underarm och hand. I branden gick även den andra armen och handen förlorade. På samma sätt som en svårt sjuk person till slut endast förmår kommunicera med ögonen, så talar smärtomannen till oss genom sitt oskadade öga. Ögat blir till ett allseende, gudomligt och vakande öga, medan kopian bakom honom fyller i med sin gestik och hjälper till att kommunicera budskapet. Vad ser vi när vi tittar på den förkolnade skulpturen och dess kopia? Museiföremål? Heliga ting? Kan vi rentav se något av oss själva som medmänniskor i de två samverkande skulpturerna?

 

Både den brandskadade smärtomannen och kopian kan uppfattas på flera olika sätt beroende på sammanhang och tillfälle: som museiföremål, konstverk, kulturarv, teologiska meningsbärare och liturgiska redskap. De kan förutom att bära på historiska berättelser även relatera till vår samtid och tolkas utifrån dagens livsvillkor. Genom att låta föremålen byta placering med varandra, komplettera varandra och låta dem vandra i olika kontexter och rum kan vi se hur platsen påverkar tolkningen och närmandet till föremålet och låta nya ögon skapa fler och vidgade tolkningar.

Smärtoman visas på Historiska museet i Stockholm från 5 februari t.o.m. 31 augusti.

Vill du veta mera om kommande aktiviteter? Läs mer här: När föremål förändras i betraktarens öga – Eskilstuna

Pia Bengtsson Melin, 1:e antikvarie, medeltid och kyrklig konst