Denar, sestertius, as, dupondius, aureus, antoninian, quinar, follis, aes, fraktion, argenteus, en hel drös med kejsare mellan Nero till Romulus Augustulus (den sista romerska kejsaren) och en bit in på de bysantinska kejsarna, men även en del kejsarinnor och andra familjemedlemmar. Det är vad som finns tillgängligt nu via sök i samlingar efter ungefär ett års arbete med att digitalisera samlingarna vid Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet.
Jag började min resa i de romerska myntens värld med fyndmynt från främst Gotland. Förundrad över de fina och nätta silvermynten började jag registrera. Det första myntet jag la till i databasen var en denar med kejsare Trajanus, daterad 114-117, mycket nött men med en tydlig profil av kejsaren på åtsidan (framsidan) och på frånsidan (baksidan) kan man ana en vuxen man och ett barn (se bild 1 & 2). Det första steget in i de romerska myntens bildvärld. Kunde det bli bättre än så? Ja, det kunde det!
Bild 1. Denar, Trajanus 114-117 evt, föremålsnummer 3114412, foto: Angelica Landgren
Bild 2. Denar, Trajanus 114-117 evt, föremålsnummer 3114412, foto: Angelica Landgren
Denarfynden var många och av varierat utbud och efter ett tag kunde jag ana förändringar i halten av silver desto längre fram i tid jag tog mig. Det är då man börjar fråga sig vad det är som mynten kan berätta om historien. Oroligheter i det kejserliga romarriket speglas i den romerska ekonomin. Mynten ska slås, silvret tryter, då tager man vad man haver.
Jag arbetade flitigt med denarfynden i samlingarna och som många goda ting måste allt någon gång ta slut. Men det gjorde inget, för det gjorde att jag omedelbart kunde fortsätta med att registrera mynt från den systematiska samlingen. Med dem blev jag bekant med senare kejsare och kejsarinnor (se bild 3 & 4), och en ekonomi i förändring.
Bild 3. Denar, Faustina II 176-180 evt, föremålsnummer 3148989, foto: Angelica Landgren 
Bild 4. Denar, Faustina II 176-180 evt, föremålsnummer 3148989, foto: Angelica Landgren
Förändringen är uppenbar när nya valörer börjar införas. ”Men titta vilken stor denar!” var tanken första gången jag hade en antoninian framför mig (se bild 5 & 6). Medan en denar generellt väger ca 3 gram så väger en antoninian oftast runt 4,5 till 5 gram. Ändå hade den när den infördes ett värde av två denarer.
Bild 5. Antoninian, Gordianus III 240 evt, föremålsnummer 3158356, foto: Angelica Landgren
Bild 6. Antoninian, Gordianus III 240 evt, föremålsnummer 3158356, foto: Angelica Landgren
Sen övergick det från mynt i silver till mynt som sestertius, as och dupondius tillverkade i brons eller orikalkum (ett ord som härrör från grekiskans ὀρείχαλκος och det motsvarande latinska ordet orichalcum och som egentligen refererar till flera olika metaller och legeringar under flera olika tider).[1] Sestertius är det största och tyngsta myntet av dessa, med en vikt på vanligtvis mellan ca 15-20 g (se bild 7 & 8). Det är bara några av de olika valörer som korsat min väg.
Bild 7. Sestertius, Volusianus 251-253 evt, föremålsnummer 3161947, foto: Angelica Landgren
Bild 8. Sestertius, Volusianus 251-253 evt, föremålsnummer 3161947, foto: Angelica Landgren
Förutom mängden olika valörer med skillnad i metall, storlek och vikt, hade jag även en rik bildvärld att beundra. På åtsidan, porträtt av kejsare, kejsarinnor och andra familjemedlemmar. På frånsidan en mängd olika motiv som alla hade en ikonografisk betydelse.
Jag kan inget annat än att rekommendera en resa i de romerska kejsarnas myntvärld. Än en gång, för den som är intresserad finns mynten att tillgå via sök i samlingar, se länkarna nedan.
Fyndmynten hittar ni här: Sök i samlingarna – Statens Historiska Museer – Sök i samlingarna (shm.se)
Mynten från den systematiska samlingen hittar ni här: Sök i samlingarna – Statens Historiska Museer – Sök i samlingarna (shm.se)
/Angelica Landgren, museiassistent
[1] ANS Digital Library: Orichalcum and related Ancient Alloys (numismatics.org)
