Ett förgyllt lejonhuvud utgör sadelknapp på sadel nummer 9.
Med anledning av det nyligen genomförda franska statsbesöket i Sverige vill vi gärna påminna om den så kallade ”franska gåvan” i Livrustkammarens samlingar – en av de kanske finaste diplomatiska gåvor som en svensk kung har fått. Denna gåva har ännu en nästan bedövande glans. Det var, som den franske utrikesministern Arnauld de Pomponne (1683–1697) beskrev det, sadlar och schabrak värdiga ”både den konung som sänder dem och den, till vilken han skänker dem”. Tillsammans med andra diplomatiska gåvor vittnar de om Sveriges politiska kontakter genom århundradena.
År 1673 valde Frankrikes Solkung Ludvig XIV ut tolv av de finaste fullblodshästarna i det kungliga hovstallet och skänkte dem till den då 18-årige Karl XI. Till varje häst hörde praktfulla sadlar och schabrak i olika färger dekorerade med guld- och silverbroderier i relief, skapade just för detta tillfälle. För ryttaren ingick också en jaktbössa och ett par pistoler – allt av högsta franska kvalitet. https://samlingar.shm.se/object/DB10B0A0-A706-42F1-8529-DA56BF7199F6 Vid det högtidliga överlämnandet i Stockholm bar alla hästar täcken av blå sammet med Karl XI:s broderade monogram över sadlarna.https://samlingar.shm.se/object/5BEDB9C3-96DC-439D-A76B-7C5B638416BA
Praktfull sadel från Frankrike med pistolhölster, stigbygel och ländtäcke.
Detalj av ett guld- och silverbroderat schabrak som ingick i Ludvig XIVs gåva till Karl XI 1673.
Den gåva som Ludvig XIV förärade den svenske kungen kunde knappast ha varit mer perfekt. Det var allmänt känt att den unge Karl XI älskade att rida och jaga, vilket den franske ambassadören i Stockholm, Isaac Pas de Feuquières (1618–1688) också hade informerat Ludvig XIV om. Gåvor hade en viktig roll i det diplomatiska spelet. I regel fanns det en förväntan på en gengåva eller någon annan form av tacksamhetsbevis, som lojalitet eller helt enkelt viljan att ingå i en allians mot en gemensam fiende. Bakom Ludvig XIV:s givmildhet låg mycket riktigt även ett politiskt motiv. Den franske kungen ville försäkra sig om svenskt militärt stöd i ett krig mot Holland.
Den 12 december överlämnades gåvan högtidligt i Stockholm. Hästarna och deras påkostade utrustning verkar ha väckt sensation. Om Karl XI:s reaktion rapporterade den franske ambassadören till Louis XIV: ”Han ville, att hästarna skulle föras till Slottet redan på onsdagen. Så snart de anlände kom han ned för att se dem. Han ägnade dem genast den allra största beundran och underlät icke att betyga, hur tacksam han var mot Eders Majestät […]. Drottningen [änkedrottning Hedvig Eleonora], som åtföljde honom och som alltid uppskattar allt som kommer från Eders Majestät, lade icke mindre sina känslor i dagen. Hon upphörde icke att klappa hästarna och det var icke en som hon inte berömde och kysste flera gånger, så fogliga och snälla som de var. Sadlarna överraskade alla och det var ingen som icke fann dem utomordentliga. Kännarna beundrade kompositionen och sade sig aldrig ha sett något så väl utformat eller så konstnärligt arbetat vare sig i fråga om broderier eller vapen. De mest outbildade bländades av gåvans prakt, upphörde icke att väga stigbyglarna av massivt silver i handen och syntes mycket begrunda schabrakens tyngd.https://samlingar.shm.se/object/8F36390A-D811-447C-A21A-264D08EBAEF7
Detalj av från en av de franska sadlarna med yttäckande broderier i silke- guld och silvertråd.
Faktum är att hela den franska gåvan ansågs så omåttligt rik, att man inte ens angav något värde i den förteckning över den franske kungens officiella gåvor som förvaras i det franska utrikesdepartementets arkiv. Karl XI blev både tacksam och förtjust över gåvan. I ett brev till Ludvig XIV, daterat den 20 december, skrev han: ”Jag har ej mottagit några ynnestbevis, som gripit mig mer än de som kommit mig till del från Eders Majestät”. Han medgav också att gåvan försatte honom ”i en tacksamhetsskuld” och lovade att ”använda all min förmåga att för att vid varje tillfälle ge verkliga prov på min tacksamhet”. Från franskt håll gjordes påstötningar om att Ludvig XIV gärna skulle ta emot koppar till taktäckning. Det är också känt att koppar från Falu gruva senare kom till användning på slottstak i Versailles.
Karl XI delade snart med sig av den praktfulla gåvan till släktingar, men framförallt till höga officerare och riksråd. Redan dagen efter överlämnandet fick exempelvis fältmarskalken Nils Bielke och riksamiralen Gustav Otto Stenbock var sin häst. I det svenska hovstallet blev de franska hästarna ett uppskattat tillskott. Den vita hästen, Briljant, som Karl XI red i slaget vid Lund den 4 december 1676, var sannolikt en av dessa franska hästar.
I Livrustkammaren upptas ”Konungens i Franchrijkes Präsenter” första gången i ett tillägg till 1683-års inventarium över nytillkomna föremål som signerats av hovintendenten Zachris Rehnberg den 12 mars 1686. Samma år inventerades de av livrustmästaren Olof Larsson Wret och i de följande inventarierna kan föremålens öde följas fram till våra dagar. Bland annat använde Fredrik I en av sadlarna vid sin kröning 1720. I dag finns sju sadlar med schabrak, ett udda schabrak, alla handtäcken, fem bössor, fem par pistoler samt en udda pistol kvar i Livrustkammaren.
Sofia Nestor, intendent med ansvar för Livrustkammarens samlingar
