De flesta förknippar kanske Historiska museets samlingar med forntiden, vikingar och kyrkokonst. Men i samlingarna finns också en hel del föremål från tidigmodern tid, perioden från 1500-talet fram till 1800-talet.
I samlingarna finns ett bläckhorn som tillhört skalden Carl Michael Bellman (1740–1795). Det berättar om relationen mellan Bellman och kung Gustav III – och om Sveriges intresse för Kina på 1700-talet.
Bläckhornet med sin lilla människogestalt, varsamt hanterad av antikvarie Jenny Nyberg. Foto: Rosengren, Helena, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
På bläckhornet av såpsten klänger sig en lite människogestalt fast, tillsammans med en lotusblomma. Från början var det nog avsett som ett penselbad eller penselställ. Tillverkningslandet är Kina. Den kinesiska kalligrafin var en konstform i sig och nedtecknades med pensel och bläck.
Förmodligen kom penselbadet till Sverige med Ostindiska kompaniets skepp. Det svenska handelskompaniet hade privilegiet att driva all svensk handel mot Asien under 1700-talet. Handelsvägarna till Kina öppnade och drev på trenden för allt kinesiskt bland de förmögnare samhällsgrupperna i Europa. Kina slott i Drottningholmsparken utanför Stockholm är ett tydligt exempel på att man också imiterade det kinesiska. Slottet var en gåva från kung Adolf Fredrik till drottning Lovisa Ulrika. Den unga kronprins Gustav (senare Gustav III) ska ha varit utklädd till kinesisk prins när han lämnade över slottets nyckel till sin mamma.
Ritning av Carl Fredrik Adelcrantz (1716–1796) till en voljär, en fågelbur, för Kina slott. Här något beskuren. Foto: Cecilia Heisser, Nationalmuseum, public domain.
Voljär vid Kina slott, Nationalmuseums samlingar.
Sedan penselbadet nått Sverige försågs det med en mynning och ett lock av silver. På locket med kunglig krona står: ”AF K: G III TIL. C.M. BELLMAN. ANNO 1776”. Detta år utsågs Bellman till sekreterare för det Kungliga Nummerlotteriet. Han blev också hovsekreterare. Sedan 1775 fick Bellman även en årlig summa av 100 riksdaler från kungen. Pengar som gav honom möjligheten att dikta. Det sägs att Gustav III ska ha fått upp ögonen för Bellman redan 1772. I samband med kungens statskupp spreds Bellmans hyllningsvisa till kungen: ”Gustavs skål”. Bellman startade också ett ordenssällskap till kungens ära. Det sammanträdde tre gånger årligen och hyllade ”Gustafs tidevarv, så upplyst, mildt och godt”.
Bläckhornets inskription på locket. Foto: Nyberg, Jenny, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
När Bellman lyfte på locket för att använda sitt bläckhorn möttes han av ”NECKEN.HAN.TITTAR.UR.HAFVET.UPP” graverat på mynningskanten. Kanske var texten tänkt som en komisk blinkning till Bellman, som precis som Näcken, drog ned människor i fördärvet med sin musik. Bellmans texter är kända för att skildra dryckenskap och fester, rumlande på krogar och erotiska utsvävningar. Han fick ofta underhålla vid hovets fester på 1770-talet.
Antikvarie Jenny Nyberg tittar upp! Foto: Rosengren, Helena, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Gustaf III hade gjort sig till enväldig kung vid statskuppen 1772. Missnöjet pyrde länge inom delar av adeln och ledde år 1792 till att kungen sköts i ett försök att störta det kungliga enväldet. Bellmans mångåriga mecenat var nu död. 1794 satt skalden häktad i slottets högvaktsflygel för obetalda skulder. Året därpå dör han och begravs på Klara kyrkogård i Stockholm.
Hur länge bläckhornet stannade i familjen Bellmans ägo är inte känt. Det köptes in till Historiska museets samlingar från en privatperson i Östergötland 1879, som i sin tur inhandlat det på auktion.
Porträtt av Carl Michael Bellman, målad av Per Krafft den äldre 1779. Foto: Nationalmuseum, public domain.
Carl Michael Bellman, Nationalmuseums samlingar
Fler bilder på bläckhornet finns även i Sök i samlingarna.
/Jenny Nyberg, antikvarie Historiska museets samlingar
