Anna: ett helgon som gett namn till många

Skrivet av Samlingsbloggen

Den 9 december har Anna namnsdag. Det är ett av Sveriges vanligaste namn och vi hyllar alla Annor med att presentera den kanske mest kända av dem alla: Sankta Anna. Anna är Jesu mormor och Jungfru Marias mor och kom att bli ett av 1400-talets mest populära helgon. Hon är skyddshelgon både för blivande mödrar och för bergsmän. I altarskåpet från Hägerstad, tillverkat i Nordtyskland vid 1400-talets slut och sålt till museet 1884, avbildas hon tillsammans med Maria och Jesus och fyra män som är placerade bakom ett skrank.

Altarskåp med flera figurer.

Altarskåp med ”Den heliga släkten”, Hägerstads kyrka, Östergötland (SHM 7367). Foto: Christer Åhlin/SHM.

Bakom Maria står hennes make Josef och bakom Anna står hennes tre olika makar: Joakim, som är Marias pappa, och Kleofas och Salome. De två sistnämnda är papporna till Marias systrar Maria Kleofas och Maria Salome. Dessa finns inte med i Bibeln, utan de omnämns i den apokryfa skriften Jakobs protoevangelium och i Legenda Aurea, en medeltida samling av helgonlegender. Den här typen av framställning kallas ”Den heliga släkten”. Hur många familjemedlemmar som finns med varierar och i vissa framställningar finns ganska många fler personer i släkten med, som Marias systrar och deras familjer. Ett exempel på detta är det senmedeltida broderade korset från Hille kyrka i Gästrikland där Maria Kleofas och Maria Salome avbildas med varsitt barn i famnen. Fem av Jesus kusiner blev som vuxna hans lärjungar.

Broderi med kvinna och barn.

Jesu moster och kusin. Detalj av altarkors från Hille, Gästrikland. Foto: Pia Bengtsson Melin, SHM.

Ett exempel på en framställning med väldigt många familjemedlemmar är den som visas på Fogdöbonaden, ett twistsömsbroderi från 1400-talet som troligen är tillverkat i Vårfruberga kloster nära Strängnäs.

Twistsömsbroderi med flera figurer.

Fogdöbonaden med en framställning av Jesu släktingar. Fogdö kyrka, Södermanland. (SHM 23128:16). Foto: Anställd vid SHM.

Under svensk medeltid hade helgonen en mycket viktig roll då de var förebilder för människorna och dessutom förebedjare som hjälpte till att förmedla bönerna från människorna till Gud. Denna funktion har helgonen fortfarande inom den katolska kyrkan. Motivet ”Anna-själv-tredje” blev under senmedeltiden ett vanligt motiv i altarskåp och på textilier, samt på andra föremål, både sakrala och profana. Begreppet ”Anna-själv-tredje” betyder att Anna är central i en grupp om tre. De andra två är Maria och Jesus, som avbildas tillsammans med henne i motivet. Det vi ser här är helt enkelt en skildring av tre generationer ur samma familj i samma motiv. Det vanligaste är att Anna är placerad i mitten med Maria stående på hennes ena sida och med Jesusbarnet på andra sidan, sittande eller stående i knät, men variationer på temat förekommer. I det altarskåp från åren kring 1500 som skänktes till museet av Sånga kyrka i Ångermanland 1868 finns de tre familjemedlemmarna omgivna av helgonen Sankt Bernhard och Sankt Benedikt som är målade på dörrarna till skåpet. På dörrarnas utsidor finns scener ur Marias barndomshistoria.

Altarskåp med Anna-själv-tredje.

Helgonskåpet från Sånga, Ångermanland, med ”Anna-själv-tredje” (SHM 4004:4). Foto: Lennart Karlsson/SHM.

En spännande sak är att man vid en konservering 1942 i skåpets sockel hittade ett pilgrimsmärke av bly från Trondheim, föreställande Sankt Olof. Kanske hade det stuckits in och lämnats där som votivgåva av någon som sökte Sankta Annas hjälp?

Pilgrimsmärke med St Olof.

Pilgrimsmärke i bly hittat i Sångaskåpet 1942 (SHM 22971). Foto: Bengt A. Lundberg/SHM.

 

/Pia Bengtsson Melin, 1:e antikvarie.