Korsvägar: en berättelse om påsken

Vad händer när man ställer ut katolska föremål från senmedeltiden i en protestantisk kyrka byggd 1929? Denna fråga är högaktuell i utställningen ”Korsvägar” som invigdes i Klosters kyrka i Eskilstuna i samband med högmässan den 22 mars.

 

Påsken är den viktigaste kristna högtiden och en tid av eftertanke, död, hopp och pånyttfödelse. Från Palmsöndagen då Jesus rider in i Jerusalem på en lånad åsna till folkets hyllningar, till skärtorsdagens instiftande av nattvarden. Ångesten och fängslandet i Getsemane följt av förnedring, tortyr och död på långfredagens eftermiddag. Och sedan, kvinnorna, som möts av änglar och en tom grav och glädjebeskedet: han är uppstånden! Utställningen berättar påskens händelser genom 16 medeltida föremål, 15 av dem ur Historiska museets samlingar, utställda i kyrkans högkor. I själva utställningen finns inga texter, utan dessa är samlade i en liten broschyr som besökaren får vid ingången till kyrkan.

 

Från Tortuna kyrka i Västmanland kommer tio passionstavlor målade i olja på furu, som ursprungligen fungerat som korsvägsstationer. Dessa uppkom på 1400-talet och bestod av en väg av olika stationer som kunde variera i antal men som alltid visade Jesu lidande – passionshistorien. Ursprungligen har det funnits fler tavlor, åtminstone fjorton. Det är sannolikt att det även har ingått en avslutande tavla också, då den korsvägsstation som är skriftligt belagd från Vadstena omfattade femton tavlor. Meningen är att man under en vandring skall besöka de olika stationerna för att i kontemplation och bön leva sig in i Jesu lidande inför bilderna och i tanken genomgå en egen, inre korsvandring. Det första som möter besökaren är vepor med förstoringar av dessa tavlor hängande på och mellan långhusets pelare. I broschyren finns också en korsvägsandakt tillsammans med föremålstexterna. Tanken är att man skall kunna genomföra en egen korsvägsandakt med hjälp av text och bild vid besöket i kyrkan eller vid ett annat tillfälle. Broschyren kan då ha funktionen av en portabel korsväg som man kan bära med sig och använda när man vill.

Själva målningarna, som är lokalt utförda omkring 1525, visas på korets sidoaltare och innehåller tio scener ur passionshistorien:

1. Jesus tar farväl av sin mor Maria
2. Jesus ber i Getsemane
3. Judaskyssen
4. Jesus inför Pilatus
5. Jesus gisslas och misshandlas
6. Jesus bär korset
7. Jesus spikas fast på korset
8. Den korsfäste Jesus omgiven av Maria och Johannes
9. Jesu begråtande
10. Jesu uppståndelse

Vid två tillfällen under utställningstiden kommer även en gemensam korsvägsandakt att hållas, ledd av en av kyrkans präster.

 

På altaret står ett litet skåp med Smärtomannen, Imago pietatis.  Den uppståndne Kristus träder inför människorna och vidgar sitt sidosår. Motivet fick stor spridning under senmedeltiden som en av de vanligaste andaktsbilderna och anses stamma ur den gammaltestamentliga texten om Herrens lidande tjänare i Jesaja 53: 3–5. I Nya testamentet har denna text tolkats som en profetia om Jesus och är ett exempel på typologisk bibeltolkning, det vill säga att det Gamla testamentet förebådar det Nya.

 

Centralt i utställningen är en skulptur av den döde Jesus, liggande i en kista. Få skulpturer av det här slaget har bevarats till idag, men under medeltiden var de desto vanligare, framför allt vid påsktidens passionsspel. Genom att skulpturen låg lös i kistan, så kunde den plockas ur. På så sätt kunde uppståndelsen visualiseras och konkretiseras genom en tom kista på påskdagen. Betoningen på det fysiska lidandet och den blodiga, pinade kroppen är typiskt för tiden omkring 1500.

 

Kistan flankeras av två höga ljusstavar. Dessa användes både som fast ljusstake och för processioner. Högst upp fanns en spets där vaxljuset kunde fästas och staven kröntes ofta av en ängel. Änglarna själva håller i en kolonnformad ljusstav med ena handen medan den andra handen är rörlig och har hållit en klocka som svängt och pinglat när ljusstaven burits omkring.

 

En pietà är en framställning av den sörjande Maria med sin döde son Jesus i knät. Motivet är ett vanligt andaktsmotiv och den mest kända är Michelangelos marmorskulptur i Peterskyrkan i Rom. Den var färdig 1499. Skulpturen från Öja kyrka är ungefär lika gammal, men huggen i ek någonstans i Nordtyskland. Olika platser och material, men med samma inlevelse och känsla. Marias sorg över den döde sonen är universell och påverkar oss lika starkt i dag som för 500 år sedan. Smärtan över ett dött barn är något vi kan relatera till även i dag. Skulpturen ingår inte i Historiska museets samlingar, utan har lånats in från Västra Rekarne församling som ingår i Eskilstuna pastorat.

 

Nådafadern är en manlig version av Piéta och visar hur Gud, fadern, sitter med den korsfäste Jesus, sonen, i sina armar. Ibland kan också den Helige Andes duva vara med och då kallas motivet Nådastolen. Motivet var mycket vanligt på 1400-talet och symboliserar Treenigheten, uppfattningen att Gud även kan uppenbara sig som Fadern, Sonen och Anden.

 

Utställningen ”Korsvägar” är en del av projektet ”När föremål förvandlas i betraktarens öga” som är ett undersökande samarbete mellan Svenska kyrkan i Eskilstuna och Statens historiska museer, delvis finansierat genom kyrkoantikvarisk ersättning. Under två år undersöks och aktiveras det kyrkliga kulturarvet för att göra det mer levande, tillgängligt och angeläget för fler. Utställningar, föreläsningar och seminarier – både i kyrkorum och museimiljöer, kommer att visa och belysa föremål som både berättar om konst och tro genom århundradena, men också berättelser om vår samtid.

Utställningen visas i Klosters kyrka från 22 mars till och med 6 april 2026.

Pia Bengtsson Melin, 1:e antikvarie