Hundskattemärken: Från en nödvändig skatt till ett museiobjekt

Att betala skatt är en nödvändig del av livet eftersom det bekostar viktiga delar i samhället. Skatt är alltså en viktig fråga. Hur mycket man betalar, vad man betalar skatt för och vart pengarna går. Det kanske dock inte är så roligt att tänka på. Men det kan vara roligt att veta att det finns en skatt som från 1996 inte längre är aktuell och som man alltså inte längre behöver betala!

Men vi börjar från början. Året var 1800 och det fanns ett samhällsproblem att bemöta. Det året tog man upp en fråga i Sveriges riksdag om att införa en ny skatt, vilken skulle lösa detta problem. De hade nämligen kommit fram till att det i många kommuner i landet fanns lösdrivande hundar. Dessa hundar kunde bära på och sprida smittor och skapade även osäkerhet. Lösningen skulle vara att införa en hundskatt.

 

Det var uppenbarligen en långdragen diskussion eftersom beslutet att införa den fattades först 60 år senare. Från år 1862 var hundskatten ett faktum och nu var det upp till kommunerna om de ville införa denna hundskatt eller ej. Främst om de såg att det fanns ett behov. Tanken med en hundskatt var att man skulle kunna reglera och få kontroll över hundägandet.

Kommunerna fick också själva bestämma hur mycket skatten skulle uppgå till. Dock var det satt en gräns på så mycket som mest 5 riksdaler. Kommunerna fick även bestämma vad intäkterna från skatten skulle gå.

 

Struntade en hundägare i att betala skatten så kunde det bli dyrt. Om ägaren inte betalade kunde hen bli skyldig att betala dubbel hundskatt, samt böter på 5 till 10 riksdaler. Men det var inte heller alla som behövde skatta för sina hundar. Om man som stadsanställd med ett jobb inom skog- eller jakt hade en hund som de jobbade med inom sin tjänst fanns det ett undantag.

Det kommunala beslutet varade in på 1900-talet. Men år 1923 var det dags för Sveriges riksdag att ta ännu ett beslut, nu för att göra hundskatten obligatorisk i hela landet, men med arbetande hundar inom staten och speciella näringar som undantag.

 

När hundskatten hade betalats fick ägaren ett speciellt hundskattemärke att fästa på hundens halsband. Eftersom kommunerna från början hade ansvaret för hundskattemärkena så har de från början olika form och utseende. Från början var det också vanligt att det på märkena fanns en hund avbildad, antingen i helkropp eller profil. I och med att hundskatten sedan blev obligatorisk över landet började hundskattemärkena få en mer enhetlig form. Det som är gemensamt med alla märken är att de har ett årtal, vilket indikerar att skatten är betald för det året specifikt.

I Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettets samlingar finns i nuläget 285 hundskattemärken från olika tider och olika platser i Sverige registrerade i databasen. Det tidigaste märket är från år 1862 och den senaste för dalmatinern Emma från år 1995. År 1995 var nämligen sista året med hundskatt. Beslutet att ta bort hundskatten togs eftersom man ansåg att hundar inte längre var ett samhällsproblem.

 

För den som är intresserad att se fler hundskattemärken från samlingarna, kolla in på sök i samlingarna:

https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=hundskattem%C3%A4rke&offset=0&rows=50

Angelica Landgren, Museisassistent SoF-k