Som intendenter på Sveriges museum om Förintelsen använder vi oss av flera olika arkiv för att ta reda på information kring personer och företeelser som rör våra förvärv. För att kunna registrera föremål behöver man ofta ta reda på olika personers hela namn, födelsedatum, födelseplats, var de mördades eller om de överlevde kanske hur de kom till Sverige. Ett sådant viktigt arkiv som förvaltar Förintelsens dokument är Arolsenarkivet, beläget i Bad Arolsen, Tyskland.
Förutom att vara ett arkiv är det en plats för utbildning och utställningar, efterforskning och spårning av Förintelsens offer. Varje år svarar de på frågor om över 20 000 personer som föll offer för Nazitysklands politik. Släktingar vill veta vad som hände dem, vad farföräldrarna hette eller om det överhuvudtaget finns bevis för deras existens. Arolsen spårar även konfiskerade föremål som fortfarande inte har återbördats, i dag ca 2 500. En av dessa små personliga ägodelar vars rättmätiga ägare spårats har nu lämnats in till Sveriges museum om Förintelsen. Ett litet fickur i kedjat fodral, av märket Thales.
Bild: Stefans Siweks fickur.
Stefan Siwek föddes i Polen 1899. Han blev internerad i koncentrationslägret Neuengamme efter att ha arresterats för att ha delat ut matransoneringskort. I Arolsen finns hans personakt, som visar att han fick fångnummer 54148 och att klockan beslagtogs vid ankomst. Eftersom han var politisk fånge, och inte jude, kunde han få sin klocka registrerad i syfte att återbörda den när han släpptes fri.
Bild 2: Stefan Siwek 1939.
Bild 3: Kvitto för fickuret.
I april 1945 närmade sig de allierade och SS ville röja ut i lägret. De skickade ut de flesta på sk dödsmarscher till andra ställen eller avrättade dem på plats i Neuengamme. 10 000 av fångarna togs till Lübeck och stängdes in på lastfartygen Thielbek, Athen och Elmenhorst. Ytterligare flera tusen lastades på kryssningsfartyget Cap Arcona i närheten. Förhållandena på båtarna var förödande. Fångarna fick varken mat eller dryck, och många avled i båtarnas lastutrymmen under däck.
Den tredje maj 1945 attackerade brittiska bombplan dessa som de trodde var tyska stridsfartyg. Både Cap Arcona och Thielbek började brinna. 7 000 koncentrationslägerfångar dog när fartygen fattade eld, de drunknade eller sköts när de försökte fly för sina liv. Stefan Siwek var en av dem som omkom i tragedin.
När de allierade hade tagit över lägren tog man också hand om de föremål som lämnats kvar. Efter krigsslutet skickades de runt till olika instanser tills man 1963 beslutade att Arolsenarkivet skulle ta hand om dem. 2016 började man på allvar göra proveniensforskning och eftersöka de rättmätiga ägarna. Med hjälp av internet och volontärer har nära 500 föremål återbördats, och arbetet har även resulterat i en utställning. För många var det lilla föremålet kanske det enda materiella som fanns kvar av en släkting man aldrig lärt känna.
Det var genom denna satsning som Stefan Siweks fickur slutligen kunde återföras till hans ättlingar – sonsonen som i sin tur skänkt föremålet till oss. Att han bor här beror på att sonen, som även han hette Stefan och var fånge i Neuengamme, lyckades undkomma förflyttningen av fångarna i slutet av kriget genom att få plats på en av de vita bussarna som var utsända av svenska Röda korset för att främst rädda skandinaver, men även tog med sig andra. Här träffade han Ella som arbetade som sjuksköterska på det beredskapssjukhus i Kalmar där han först vårdades. Men det är en annan historia.
Ellas och Stefans bröllopsfoto.
Yael Fried, Intendent