Vad tror ni om den uppvaktande kavaljeren? Kommer han att vinna den unga kvinnans gunst eller avvisas? Den äldre damen i bakgrunden verkar inte tycka att flirten är en god idé, men den fashionabla damen i grönt ser ändå lite road ut. Kanske är hon det, men hon kommer ändå att avvisa honom. Det kan vi nämligen utläsa av solfjädern hon håller i handen. En dam som håller solfjädern i vänster hand och låter den hänga nedåt signalerar nämligen att hennes hjärta tillhör någon annan.
Solfjäderteckenspråket betraktades som ett hemligt språk, men paradoxalt nog var det vida känt genom små skrifter. En kvinna kunde förmedla hemliga koder till en beundrare beroende på hur hon höll solfjädern, bar den eller viftade med den. Med solfjädern kunde hon berätta om hon var intresserad, lycklig, passionerad eller helt enkelt ointresserad.
Bilddetaljen kommer från Anthonie Palamedesz’ sällskapsstycke från hans Delft-period omkring 1633. Målningen hänger i galleriet i Hallwylska museet. Fram till mitten av 1600-talet var solfjädrar i Nederländerna ovanliga och verkliga lyxartiklar, men de blev allt vanligare under andra halvan av århundradet. 1600-talet var en tid av kulturellt, ekonomiskt och konstnärligt uppsving i Nederländerna. Centralt för denna period var kvinnornas allt viktigare roll, både i samhället och i konstnärliga avbildningar. Till skillnad från tidigare århundraden, där kvinnor främst avbildades i religiösa eller mytologiska sammanhang, började nederländska konstnärer att skildra kvinnor i vardagslivet, fånga dem i hushållssysslor, sociala interaktioner och betona deras individuella identiteter. Detta speglade bredare samhällsförändringar gällande uppfattningen och värderingen av kvinnors roller både i den privata och offentliga sfären. Solfjädern blev en av flera symboler för dessa förändringar, då den användes av kvinnor för att uttrycka sig själva och kommunicera subtila budskap i sociala sammanhang.
Solfjädern blev en viktig kvinnlig accessoar och statussymbol som kompletterade en moderiktig klädsel. Den tillverkades av material som silke, spets, fjädrar, trä och till och med sköldpadd. Stommen i de finaste solfjädrarna var ofta av elfenben.
På 1700-talet tillverkades solfjädrar i stort sett i alla länder i Europa och de var omåttligt populära. Solfjädern kom till Europa via Venedig på 1100-talet och den första europeiska tillverkningen återfinns i Norditalien. Under andra halvan av 1800-talet fick solfjädern ett uppsving och blev en oumbärlig accessoar för eleganta och moderiktiga kvinnor. Den användes inte bara för att fläkta sig under soliga sommardagar, utan även för aftonbruk under varma danskvällar.
Kvinnors klasstillhörighet definierades främst genom deras klädsel och modeaccessoarer som solfjädrar. 1800-talets ökade sammanblandning av olika sociala klasser ledde till en ökad betoning på att markera sociala skillnader genom användningen av kvinnliga accessoarer. En respektabel borgerlig kvinna skulle vara diskret och röra sig så lite som möjligt i det offentliga rummet. I måleri blev solfjädern en distinktion för en borgerlig kvinna.
Irma von Geijer, f. von Hallwyl, 22 år, 1895 (beskuren bild). Plymsolfjädrar var särskilt populära på 1870-talet. De tillverkades av fjädrar från tuppar, påfåglar, fasaner och duvor. Solfjädrarna från denna tid har ofta en armlänk med tofs.
Julius Kronbergs porträtt av Irma von Geijer, f. von Hallwyl (beskuren), vintern 1908—1909.
År 1901 arrangerades en utställning om solfjädrar i Stockholm. Nedgången för solfjädern kom under 1900-talets första decennier, men ännu idag används den i spanska Andalusiens flamencodans som en stilig attiralj och uttrycksmedel, liksom för att svalka sig. Mannens solfjäder ska vara mindre och enfärgad. Även som emoji i utslagen version förekommer den idag, med betydelsen att vädret är för varmt eller för att signalera dans, flört eller blyghet.
Denna 1700-tals solfjäder är en gåva till Wilhelmina von Hallwyl julen 1895 från hennes mamma. Här ser vi figurer i ett landskap, målat med gouache på papper som är uppspänt på ett genombrutet ställ av pärlemor.
I Hallwylska samlingen finns totalt 29 solfjädrar som använts dels för personligt bruk, dels sådana som utgör samlarföremål. Samtliga är från 17- och 1800-talen.
Camilla Hjelm, Intendent, Hallwylska samlingen
