Vad är likpredikningar och varför är de intressanta? Det kommer ni att kunna läsa om här och i kommande blogginlägg. Just nu pågår nämligen ett projekt där vi digitaliserar tryckta likpredikningar från 1600- och 1700-talet i Skoklosters slotts boksamling. Projektet är ett samarbete mellan Statens historiska museer (SHM) och Stockholms universitet. Det finansieras av Riksbankens jubileumsfond och pågår till slutet av 2026 . I projektet digitaliserar vi de över 1000 likpredikningarna i Skoklosters slotts samlingar för att göra dem tillgängliga för forskare och allmänhet.
De flesta likpredikningarna är inbundna i tjocka volymer som kan omfatta upp till 30 enskilda tryck. Foto: Helena Bonnevier, Skoklosters slott/SHM (CC BY).
Det arbete som utförs inom ramen för projektet är katalogisering, konservering, fotografering och transkribering, samt slutligen publicering via olika digitala kanaler. Vi som arbetar med det på SHM är intendent, antikvarie, bildtekniker, systemförvaltare och konservator vid Avdelningen för samlingar och forskning vid SHM. Våra arbetsuppgifter utförs till stor del parallellt, men är samtidigt beroende av varandra. Sedan sker förstås också en kontinuerlig återkoppling mellan våra olika delar, inte minst genom de intressanta saker vi stöter på i arbetet med texterna.
För att kunna hålla reda på volymerna och de enskilda trycken så är första steget att registrera dem i vårt samlingsförvaltningssystem. De får då ett föremålsnummer och vissa grundläggande bibliografiska uppgifter. När föremålsnumret finns kan alltså de andra delarna påbörjas, samtidigt som en utökad katalogisering kan fortsätta. Den fortsatta katalogiseringen syftar bland annat till att göra trycken lättare att hitta genom att skapa flera sökingångar.
En tryckt likpredikan utgår från den predikan som prästen höll över den avlidne, i bearbetad form. Likpredikningarna i Skokloster slotts samling är skrivna på framför allt svenska, tyska och latin och handlar om både män och kvinnor med olika ståndstillhörighet. De innehåller ofta en dedikation från prästen riktad till de efterlevande, åtminstone om det är en adlig begravning – prästen ville naturligtvis hålla sig väl med sina välgörare. En välformulerad predikan eller hyllningsdikt över en framstående person var en fjäder i hatten för prästen och de andra författarna.
Titlarna är mycket långa, beskrivande och ofta förmanande. Här en predikan hållen över Maria Elisabeth av Sverige (1596 – 1618), i vilken prästen ingående går igenom hur sorg och tvivel ska bekämpas.
Mest intressant är kanske den så kallade personalian, det vill säga en levnadsteckning över den avlidna, som avslutas med en skildring av den sista tiden i livet och förberedelserna inför döden. Här kan vi få reda på mer om den dödes släkt och familj, men också om sjukdomar och dödsorsaker. Vid utgivningen av likpredikan tillfogades ofta även minnestal och dikter skrivna med anledning av begravningen. Det är vanligen furstliga och framstående adliga personer som har begåvats med större antal minnestal, men även professorer har blivit ihågkomna med många hyllningsdikter. Flera kollegor och studenter har velat komma till tals och visa upp sin vältalighet.
Just dessa aspekter vill vi göra lättare att hitta med hjälp av nyckelord. Vid katalogiseringen lägger vi alltså till stånds- och könstillhörighet, dödsorsak eller annat intressant som framgår av predikan. Det går till exempel att söka på t.ex. ”prästerliga personer” och ”kvinnor”, samt olika dödsorsaker som ”död i barnsäng” eller ”drunkning” och andra sådana exempel som vi hittar.
Många titlar anspelar på den avlidnas person eller leverne. Maria Johansdotter Tålpo avled i barnsäng den 17 juli 1690 ”sedan hon här i werlden uthi 29 åhr 5 månader och 3 dagar lefwat hade”.
Likpredikningarna hade förstås även en tröstande funktion, där prästen försäkrar de efterlevande och församlingen om att den döda nu har nått evig ro och vistas hos sin frälsare. Det var vanligt att likpredikningar köptes och lästes som andaktslitteratur även av de som inte var släkt med den döde eller ens närvarade vid begravningen.
Alla vi som arbetar med predikningarna får en chans att titta närmare på dem och upptäcka olika saker. Vissa av trycken är mer påkostade än andra och innehåller vackert utförda gravyrer med porträtt av den avlidna eller planscher med släktträd eller begravningsprocessioner. Vid en närläsning av personalian slås vi ofta av det universella och tidlösa i sorgen efter en anhörig. Det är lätt att tänka att skildringar av detta slag är opersonliga, men även om många formuleringar och inslag kan vara ganska formaliserade, så är det lätt att bli berörd, särskilt när det gäller unga mödrar och barn. Ett exempel har vår bildtekniker Rosemary skrivit om i ett annat blogginlägg.
I personalian över tre unga kvinnor som drunknade sägs att Gud behagade kalla dem till sig genom sjönöd ”effter sin gudomelige försyn och outhransakelige domar”. Länk till likpredikningen 98609_SKOBOK i samlingsdatabasen.
Men allt är inte dystert! När vi som moderna läsare bläddrar igenom likpredikningar kan vi också roas av de vinjettbilder som ofta pryder texten. Boktryckare inledde och avslutade ofta tryck av detta slag med en dekorativ bild. I likpredikningar är motiven ofta associerade med död och begravning. Det föreställer vanligen draperade kistor eller vanitasmotiv, som ska påminna oss om vår dödlighet och framför allt om livets korthet och det fåfänga i vår världsliga strävan. En del är väldigt charmiga och naivt utförda, med grinande och lite skeva dödskallar.
Två olika varianter på dödskallar med veteax. Samma motiv fast lite olika uttryck!
Detta och mycket annat kommer ni att kunna läsa mer om i kommande blogginlägg av mig och mina kollegor i projektet. Men ni kan redan nu hitta, bläddra och ladda ner de redan digitaliserade verken i Sök i samlingarna – Statens Historiska Museer – Sök i samlingarna
/Jonas Häggblom, intendent för Skoklosters slotts samlingar.