Julklappsrim i Hallwylska samlingen

Snart ska vi alla kvicka rim tänka ut
och Samlingsbloggen bjuder på inspiration utan slut
Författandet orsakar ej några pärser
efter att ha läst Hallwyls hundraåriga verser…

I denna julspecial ger vi några prov på bevarade julklappsverser i Hallwylska samlingen, som ju är känd för att inte bara omfatta konst och antikviteter utan även allehanda lämningar efter vardagslivet i privatpalatset på Hamngatan 4. De äldsta bevarade verserna är från 1870-talet, men de flesta är från 1910- och 20-talen. Verserna varierar i längd från några rader till två eller tre hela sidor text.

I flera fall har vi kvar föremålet som julklappsrimmet åtföljde, men ibland har endast versen bevarats medan själva gåvan utrangerats (redan av Wilhelmina von Hallwyl själv) –  som exempelvis en ”figur af trä och lergods” från barnbarnet Carola Wachtmeister julen 1912:

Hemma hos Rolf
Från tak till golf
det vimlar af saker så fina
från Indien och China
—
På vinden i stan´
han hade en fan
afgudabild från Java
som mormor vill hafva
—
I stället för den
nu mormor får en
förskaffad i själfvaste Sverige
ty Rolf nog ville ej sin ge

Vilken ”avgudabild” hos Wilhelminas barnbarn Rolf det var som hon åstundade vet vi inte, men kanske finns den bevarad i samlingarna på Dansmuseet som grundades av just Rolf de Maré.

Nyss nämnda barnbarnet Carola von Eckermann och hennes make Axel Wachtmeister var annars de som förefaller ha varit de flitigaste rimförfattarna i familjen; en stor del av de bevarade verserna skrevs av dem. Det var t ex Carola och Axel som julen 1915 köpte en nymodig köksapparat till mormor Wilhelmina, åtföljd av ett rim som refererar till husets betjänt Eskil Agrell och som blivit välbekant för alla som besökt Hallwylska museets dramatiserade visning Jul i palatset:

Fastän Eskil har så långa ben
med brödet blir han alltid sen
Att ladda hans extremiteter
med mängder af elektriciteter
är fysiskt svårt och garanterar ej
som denna apparat att mormor äter sig
så mätt af rostadt brö
som hästar utaf riktigt hö

Julen 1918 märker vi ett tydligt sprit-tema i de julgåvor som Wilhelmina fick. Motbokssystemet, uttänkt av läkaren och politikern Ivan Bratt i ett försök att reglera befolkningens alkoholkonsumtion, hade införts vilket orsakade förargelse hos många – uppenbarligen också i det Hallwylska hemmet. En flaska konjak från svärsonen Wilhelm von Eckermann hade följande vers vidhäftad:

Ett rykte sig spridt uti staden att! att!
Grefvinnan von Hallwyl är arg uppå Bratt
Det nått till hans öra det smärtar hans själ
och sömnlösa nätter har blifvit hans del
Han blott våndas och klagar. Hvad har jag förbrutit
att nu qvinnan i Norden mig äfven förskjutit?
Hennes lag varit min, det vet helaste sta’n
liksom äfven att männen komplett jag ger fan
Det vill säga – ej helt, ty en motbok de fått
för att lära sig skilja på torrt och på vått
En lär sig det snart, en annan ej alls
den ene är nöjd och den andre ger hals
samt gormar och svär öfver Bratten alltjemnt
liksom vore ej vist, allt hvad han bestämt

Men äfven ett snille kan stundom ta fel,
hvilket Bratten´s har gjort, för de qvinligas del
Vill ens maka ha sprit fick hon dertill ej rätt
om ej mannen hon bad. Hvad är det nu för sätt?
Hon har rösträtt i hemmet, i stat och kommun,
snart riksdagsman blir, klifver upp på tribun,
kan afsätta Bratten – och flera dertill
gör man ej som hon säger – eller får som hon vill

Han nu tänkt uppå detta med bäfvan och sorg
och därför bestämt: gif var qvinna en korg!
En dylik nu sänder han er, Fru Grefvinna
och hoppas därmed er förlåtelse vinna

En flaska var nog gott och väl, men Carola och Axel ordnade åt mormor och morfar ett mer outtömligt sätt att skaffa sig starkvaror – en egen hembränningsapparat:

I tider af restriktioner
– om man så har många miljoner –
finns vissa saker man ej kan få
om för gulaschen man ej står på tå

Tiden därför sådan är vorden
att för att trefligt ha uppå jorden,
man själf måste brygga sitt lifs elexir,
och högprocentigt det då också blir

Och därför har Ca, fast nykter hon är,
och jag, som spriten har kär,
beslutit Edert begär tillfredsställa,
och skaffa en aldrig sinande källa

Men alla, som dylika ting fabricera,
misstänka svek, provokation och med mera
och därför det länge vart svårt att få klart,
hvar man kan få en slik apparat

Till sist jag tänkte nästan uppge hoppet
och sluta destillationsapparatsloppet,
då från Norrland af en slump jag fick höra en gång,
att vägen dit ej var alls lång

Ty på Norrtullsgatan sextiofem
man får dem för kronor trettiofem,
där sålde man 300 per dag
af fruktan för destillationsapparatslag

Må Mormor den därför katalogisera
och Morfar den flitigt praktisera,
så att vi trots nya lagen få smaka
produkten på söndagsmiddagen

Ett exempel på ett rim där det är betydligt svårare att gissa vad som dolde sig i paketet kommer här:

Att med rustade riddarn smått kokettera,
det fattas en jungfru från senare tider
och därför mormor därpå fundera
och fylla därmed några sider
uti katalogen, och så komplettera
den stackarn, som utaf ensamhet lider

Men saken är svår
Ty i det 1925:te år
det alldeles säkert en jungfru ej finns,
som vill så länge stå still

Därför får mormor köpa en kvinna
af vax till Hamngatan fyra
Ty för oss de äro för dyra

Men alldeles naken hon icke bör stå,
vi börja beklä ´na från topp och till tå
med grejor, som typiska äro i år
då Kvinnan har hvarken hår eller tår

Räknat ut vad denna julklapp vad för något? Nej, inte ens med insidekunskapen att det i Vapenrummet på Hamngatan 4 står en 1600-talsrustning innehållande en vaxdocka är det särskilt lätt att slutleda att denna tvådelade gåva från till Wilhelmina von Hallwyl bestod av – ett par skor samt ett paraply!

Julklapparna i familjen von Hallwyl var vanligen förvånansvärt enkla, och ofta av en skämtsam karaktär. Gåvor till Wilhelmina som sedan kunde införlivas i hennes samlingar av konst och antikviteter förekom visserligen också, men de var jämförelsevis få. Den sista julklappsvers vi bjuder den här gången hör till en sminkask som verkar ha varit en nödlösning från Carola och Axel när deras resurser inte räckte till för att köpa den förnämliga gåva till mormors samling som de först hade tänkt sig:

För en tid se’n gick på offentlig auktion
en bibel med massor af annotation
om Kemparnas släkt från länge tillbaka,
Att köpa den ville vi alls ej försaka,
ett nummer den vore i katalogen,
det tänkte vi utan att vi alls såg´en
och skicka ett stadsbud att den ropa in
försedd med en packe af sedlar så stinn

Men pytt, helt lugnt den gick oss förbi
den ville ej hamna i Hallwyls logi
vi forskade mer och till sorgen vår fann,
att vi aldrig för Mormor nu skaffa den kann

ty som utaf bifogade brefvet framgår
vår kofva helt enkelt väl aldrig förmår
att skaffa en dyliker dyrbar klenod –
förmågan var svag, men viljan var god.
Istället vi inköpt modernare nummer
som alls ej ha kostat betänkliga summer
men visar hvad medel vår nutida kvinna
att göra sig vacker och ung kan uppfinna
Nå´n större användning de säkert ej får,
men blifva kuriosa om hundrade år

/Samuel Norrby, intendent Hallwylska samlingen