Historiska Nyheter – Bättre sent än aldrig om sanningen ska fram

Före dagens digitala tidevarv med hemsidor, sociala medier och interaktiva skärmar kommunicerade och spred Historiska museet kunskap på andra sätt till en historieintresserad allmänhet. I arkiv och bibliotek kan man finna spår av detta, bla i form av en tidning vid namn Historiska nyheter.

Historiska nyheter utkom mellan åren 1976-1998 och finns även i form av två specialnummer, båda kopplade till två utställningar på Historiska museet, ”Kensingtonstenens gåta” 2003 och ”Olga & Ingegerd – Vikingafurstinnor i öst” 2004/2005.

Det allra första numret av Historiska nyheter utkom i samband med utställningen ”Sigismund Vasa och hans söner” på Liljevalchs konsthall 1976. Utställningen skildrade Vasadynastin i Polen 1587-1668 och blev en stor succé. Den visades först på slottskomplexet Wawel i Kraków innan den kom till Sverige. Historiska museet med museichefen Olov Isaksson var huvudansvariga för utställningen här i Stockholm och Aron Andersson som var medeltidsexpert och avdelningsdirektör på Historiska museet var kommissarie och katalogredaktör. Historiska museets utställningschef Eric Sörling var utställningsarkitekt.

I det första numret av Historiska Nyheter förmedlas nyheter från den tid som utställningen omspänner som om de är skrivna av samtida reportrar. Tidningen följer utställningen rum för rum som en vägledning och ett komplement till de utställda föremålen.

Vem som först kom på idén med att publicera en tidning framgår inte i det första numret och inte heller skribenternas namn, men redaktör var Aron Andersson och flera nummer följde snart, så idén måste ha varit lyckosam. Totalt utkom (förutom de två specialnumren) 64 nummer av Historiska nyheter genom åren. Oftast var numren i dagstidningsformat och 20-30 sidor långa. Under de 23 åren gavs det i snitt ut 3 nummer/år och illustratörer var flera kända konstnärer såsom Björn Berg och Gunnar Brusewitz.

Tidningens motto har oftast varit det fyndiga ”Bättre sent än aldrig om sanningen ska fram”, men andra varianter har förekommit, som haft direkt koppling till temat, tex ”Allt är inte guld som glimmar” för tidningen ”Guldet från stäppen” från 1979 och ”Opp och hoppa Tor” för ”Myter”, om de nordiska gudasagorna, 1983.

Tidningens tema varierar stort genom åren och täcker allt från aktuella utställningar på Historiska museet eller andra museer, olika landskap eller länder, arkeologiska platser, förhistoriska eller historiska perioder och olika typer av artefakter till teman som barn, kvinnor och internet. Beroende på temat samarbetade man med tex lokalpress, ambassader eller Svenska kyrkan.

Historiska museet samarbetade även med andra museer eller institutioner, tex med Livrustkammaren, Skokloster slott och Hallwylska museet (LSH), Medelhavsmuseet och Riksantikvarieämbetet. I redaktionen ingick genom åren många medarbetare från dessa museer och Historiska museets museichef Olov Isaksson var ansvarig utgivare ända till 1988, de sista åren tillsammans med Agneta Lundström, överintendent och chef för LSH. Hon tog över under ett par års tid för att sedan dela uppgiften med Historiska museets nye museichef Ulf Erik Hagberg fram till 1991 då han tog över. Den sista ansvariga utgivaren var Historiska museets dåvarande chef Jane Cederqvist 1998.

1993 kom tidningen ”Femtio år vid Narvavägen – och innan” om Riksantikvarieämbetets och Historiska museets historia från 1500-talets slut fram till modern tid. Numret är rikt illustrerat med foton från Antikvarisk Topografiska Arkivet (ATA) och visar bla lokalerna i Nationalmuseum där Historiska museet och Kungliga Myntkabinettet inrymdes från och med 1866, samt flytten till den nybyggda museibyggnaden på Narvavägen som invigdes 1943. Numret avslutas med invigningen av utställningen ”Den svenska historien” 1993.

Tidningen gick i graven 1998. Det sista numret hade temat Östergötland och slaget vid Stångån och det sista förordet skrevs av Historiska museets dåvarande chef Jane Cederquist.

På Vitterhetsakademiens bibliotek finns samtliga exemplar från 1976-1998 inbundna i två stora volymer att låna och studera i läsesalen och här finns även de två specialnumren från 2003 respektive 2004/2005 för hemlån. För den som är intresserad av hur Historiska museet arbetat med kunskapsspridning och folkbildning under 1970-, 1980- och 1990-talet och ända in på 2000-talet är dessa tidningar en riktig guldgruva. Avsikten med tidningen var att i populär form berätta om komplicerade historiska förlopp för många människor. Något man måste säga att de lyckades väldigt väl med då tidningen under sina 23 år fick mycket stor spridning och var mycket uppskattad.

/Jessica Hedenskog, antikvarie Historiska museets samlingar