Dagens inlägg är av lite ovanlig art, då det beskriver ett skattfynd som har hanterats av ett externt företag för uppdragsarkeologi, Uppdrag Arkeologi AB, och där dessutom inget beslut om fyndfördelning fattats än, vilket betyder att det inte tillhör Statens historiska museer. Det är viktigt att veta att vi inte bara förvaltar och visar våra egna samlingar, utan också hjälper andra aktörer med kunskap och kollegialt stöd på olika sätt. Inlägget är också ovanligt på så sätt att SHM:s samlingsblogg är den första kanal där man kan läsa lite mer om de mynt som ingår i skatten. Detta är vi mycket stolta över!
För drygt en vecka sedan delade Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet på sin Facebook-sida nyheten om en sensationell tidigmedeltida silverskatt som nyligen påträffats i Stockholms län. Skatten innehåller fler än 24 000 mynt som nästan uteslutande dateras till andra hälften av 1100-talet. Skatten innehåller även ett anmärkningsvärt antal vikingatida föremål samt minst 18 vikingatida mynt. Myntmassan väger totalt ca 4,7 kg. Idag har vi fått lov att avslöja lite mer om mynten och vad detta fynd kan komma att betyda för den numismatiska forskningen.
Säkerhetsåtgärderna kring fyndet är mycket omfattande, och uppgifterna om var skatten förvaras idag liksom skattens fyndplats är fortfarande strikt sekretessbelagda. De preliminära uppgifterna om fyndet som vi kan presentera här baserar sig på informationen vi har fått direkt från Uppdrag arkeologi AB, som på uppdrag av länsstyrelsen ansvarar för undersökningen. För den som är intresserad av de arkeologiska aspekterna av fyndet och föremålen hänvisar vi till företagets Facebooksida.
Skatten förvarades i ett kopparkärl som är ca 15 cm högt och 25 cm brett. Kärlet, som har järnhandtag, är mycket fragmentariskt och bara den övre delen har bevarats intakt.
Det nya fyndet belyser bland annat vilka mynttyper som cirkulerade i Svealand under andra hälften av 1100-talet. Vi har redan tidigare känt till att det rör sig om både svealändska och gotländska mynt och det nya fyndet bekräftar bilden. Ca två tredjedelar av de drygt 24 000 mynten är präglade på Gotland och en tredjedel är svealändska brakteater, medan mynt som är präglade i Götaland verkar saknas helt. Skatten innehåller flera hundra mynt som är präglade av ärkebiskopen i Uppsala. Den nya skatten innehåller även enstaka utländska mynt från samma tidsperiod. Minst 1400 brakteater är halverade på myntverket, d.v.s. gjorda till halvpenningar.
Svealandsbrakteat präglad under Knut Eriksson (1167−1196). Krönt huvud i profil (LL I:A:14a). Denna typ är tidigare endast känd från Mackmyra-skatten i Valbo sn, Gästrikland. Foto: ©Uppdrag arkeologi AB.
Svealandsbrakteat präglad av ärkebiskopen i Uppsala (ca 1190). Hand som håller en biskopskräkla (LL 1:B:1a). Foto: ©Uppdrag arkeologi AB.
Gotländskt mynt, okänd myntort, 1100-talets slut. Ensidigt avslag, kyrkgavel (LL XX:C:B:8b). Foto: ©Uppdrag arkeologi AB.
Skatten är tydligt kopplad till brytningstiden mellan vikingatid och medeltid, och innehåller både enstaka vikingatida mynt och ett märkbart antal vikingatida silverföremål. Detta gör att skatten avviker från de tidigare kända skattfynden från samma tidsperiod. Av de minst 18 vikingatida mynten som ingår i skatten har nästan alla en kedjekaraktär eller har omsetts med ett hänge. Av de vikingatida mynten är två islamiska från 900-talet, två är tyska präglade under Otto III (983−1002), och 14 är engelska, alla av Crux (991−997) eller Long Cross (997−1003) -typer.
Ett unikt föremål bestående av tre myntkedjor av vikingatida engelska mynt, sammanfogade med silverringar och hängande på en kopparplatta. Fyra mynt längst till vänster sitter löst, och det är oklart om de har ingått i kedjan. Alla mynten är av de engelska Crux- och Long Cross-typer. Foto: ©Uppdrag arkeologi AB.
Hela myntmassan i skatten är mycket homogen och verkar nästan uteslutande bestå av redan kända mynttyper. Skatten innehåller naturligtvis även tidigare okända mynttyper, men jämfört med den skatten som hittades vid Brahekyrkan på Visingsö 2024 och som består av 181 medeltida mynt, verkar de nya mynttyperna vara förvånansvärt få i förhållande till mängden mynt. De medeltida gotländska och svealändska mynten är genomgående ihopblandade med varandra på samma sätt som vi är vana vid att se när det gäller vikingatida skattfynd. Fram till dess att den nya skatten upptäcktes kände man till omkring 1 000 svenska brakteater som dateras till andra hälften av 1100-talet i Svealand. Det innebär att vårt forskningsmaterial nu har ökat med mer än åtta gånger. Man har länge trott att den svealändska myntningen i Sigtuna började först omkring år 1180, men fyndet på Visingsö våren 2024, vilket Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet delade på sin Facebook-sida, visar att myntpräglingen redan har ägt rum i Sigtuna under Karl Sverkerssons regeringstid (1161−1167). Det är inte otänkbart att den nya skatten kan innehålla mynt som visar att myntningen i Sigtuna kan ha börjat redan under Erik den Heliges tid, det vill säga på 1150-talet. Om så är fallet skulle myntningen i Sigtuna ha startat ungefär samtidigt som den i Lödöse och på en okänd plats på Gotland.
En central fråga är självklar: Hur länge har man samlat ihop denna otroliga förmögenhet, och vem ägde skatten? Det verkar som att merparten av de medeltida mynten är ihopsamlade under de sista decennierna av 1100-talet. De flesta vikingatida mynten är omgjorda till smycken, vilket förklarar varför de har följt med.
/Eeva Jonsson
Ansvarig antikvarie för Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettets samlingar