
Konturetsning med akvatint, delvis handkolorerad. ”H.K.H: Svea Rikes Kron-Prins Carl Augusts Lik på Parad-Sängen i Lik Salen på Kongl. Slottet i Stockholm”. Foto: Sofia Nestor/SHM.
Livrustkammaren har ett nytt föremål i samlingarna! Strax före sommaren förvärvades, med stöd av Livrustkammarstiftelserna, en delvis handkolorerad konturetsning som föreställer kronprins Karl August på lit de parade i ”Lik Salen” på Kungliga slottet år 1810. Föremålet utgör en historiskt intressant skildring av hur en sådan ceremoniell handling iscensattes och knyter samtidigt an till en av de mest dramatiska händelserna i svensk historia: mordet på Axel von Fersen.
Kungliga begravningsceremonier är ett centralt tema i den ceremonihistoria som Livrustkammaren berättar. Etsningen kompletterar därför både samlingarna och den forskning som museet har bedrivit.
Kronprins Karl Augusts död
Karl XIII, som var barnlös, adopterade 1810 den danske prinsen Christian August av Augustenborg (1768–1810) som hyllades av ständerna som svensk kronprins. I Sverige fick han namnet Karl August. Redan i maj avled dock den nye kronprinsen plötsligt under en truppövning på Kvidinge hed i Skåne. Dödsorsaken var sannolikt slaganfall, men envisa rykten gjorde gällande att han hade förgiftats på uppdrag av den avsatte Gustav IV Adolf och hans anhängare. Den upphetsade stämningen kulminerade under likprocessionen till Kungliga slottet den 20 juni, då riksmarskalken Axel von Fersen misshandlades till döds av en uppretad folkmassa.

Christian August av Augustenborg, i Sverige kallad Karl August, porträtterad av Per Krafft d.y. 1809. Prinsen var då i 40-årsåldern. Nationalmuseum (Public Domain).
Ett kungligt sorgeläger
Kunglig död och begravning har en framträdande plats i Livrustkammaren. I samlingarna finns en hel del av den rekvisita som använts vid ceremonierna, och ämnet har också behandlats i museets forskning, bland annat i Lena Rangströms Dödens teater. Kungliga svenska begravningar genom fem århundraden (Livrustkammaren, 2015). De återkommande ceremonierna har genom historien väckt mycket uppmärksamhet och samlat många människor. De har inte bara markerat betydelsefulla händelser i det kungliga livet, utan också genom de rojalistiska stämningar som ofta uppkommit, bidragit till att stärka bandet mellan kungamakt och folk.
Traditionen att visa upp den avlidna kungliga personen för allmänheten växte fram under 1700-talet som ett sätt att skapa en värdig och ceremoniell inramning kring den döde. Tidigare hade det framför allt varit de närmast sörjande och hovets medlemmar som fått se den avlidne på sin paradbädd. Efter instiftandet av Serafimerorden 1748 kom kungahusets manliga medlemmar att svepas i ordens stora dräkt, och den avlidne placerades i en öppen kista i ett särskilt iordningställt rum på slottet. Dessa arrangemang drog till sig tusentals besökare och dödsfall inträffade vid flera tillfällen till följd av trängseln.
Etsningen av Karl August på lit de parade ger här en värdefull inblick och visualisering av hur en sådan offentlig förevisning av det kungliga liket kunde utformas. Motivet återger kronprinsen i Riddarsalen, den nuvarande Serafimerordenssalen, på Kungliga slottet. I bilden framträder flera av de föremål och symboler som ingick i ceremonin. Kronprinsen ligger i en öppen kista klädd med furstlig blå sammet och är iklädd Serafimerordens stora dräkt. Bakom huvudet syns det omändrade huvudbanéret från Karl XI:s begravning, som ännu är bevarat i Livrustkammaren, samt Serafimerbanéret. Framför skranket, som avskiljer den avlidne kronprinsen från åskådarna, ligger kronprinskronan och Karl Augusts svenska och utländska ordnar på svarta sammetshyenden. Det mörka, svartklädda rummet lyses upp av fyra stora kandelabrar.
Enligt en notis i Dagligt Allehanda den 20 juni tilläts allmänheten att ”bese” liket den 21, 22, 25 och 26 juni. Årstafrun Märtha Helena Reenstierna, som alltid var pigg på kungliga begivenheter och som den 25 juni hade begett sig till staden för att ”få se vår saknade Kronprins på sin liksäng”, berättar i sin dagbok att Karl Augusts ansikte var ”mörkt som gammal mahogyni”, men att det som mest syntes var ”dess med Ljusblått Sammet och breda guldfransar prydda kista”. Trots de, med Märta Helenas ord, oändligt många ljusen i salen, var sikten ändå begränsad. Kronprinsens ovanligt mörka ansiktsfärg kan också anas på etsningen, vilket möjligen speglar de utmaningar som fanns med tidens balsameringsmetoder.

Källa: Digitaliserade svenska dagstidningar, Kungliga biblioteket.
Arkivmaterial och andra relaterade föremål i samlingen
Utformningen av de ceremoniella handlingarna i samband med kronprinsens död och begravning kan även följas i de tryckta ceremoniel vilka alltsedan slutet av 1600-talet har publicerats i Sverige. Såväl utredningen av kronprinsens död, som underrättelserna om ceremonielen i samband med hans bisättning och begravning, har bevarats i Livrustkammarens arkiv, vilket gör det möjligt att identifiera rekvisita och deltagande funktionärer i detalj.


Arkivmaterial relaterat till kronprins Karl Augusts död i Livrustkammarens arkiv. (Ceremoni, begravning 1800–1850). Foto: Sofia Nestor/SHM.
I museets samlingar finns dessutom sedan tidigare flera föremål med koppling till kronprins Karl August och hans död, däribland de blodiga dukar som användes vid dödstillfället och den furstliga dräkt som han bar vid hyllningen som svensk tronföljare. Även några minnesföremål, såsom ett fragment och en Serafimerkraschan tagna från Axel von Fersens sorgkappa, är bevarade. Sammantaget bidrar föremålen till att fördjupa och kontextualisera berättelsen om Karl August, ceremonierna kring hans död och de händelser som kom att prägla Sverige under det omvälvande året 1810.

Ovan till vänster: Kronprins Karl Augusts blodiga dukar. Efter att Karl August störtat från hästen på Kvidinge hed gjordes ihärdiga försök att rädda hans liv. Enligt tidens sed åderläts han, och blod har hamnat på hans halsduk och en näsduk av tunn vit väv. Föremålen, som donerats av ättlingar till kronprinsens adjutant, är utställda i Livrustkammarens basutställning. Till höger: Fragment av den svarta sorgkappa och broderade Serafimerkraschan som riksmarskalken Axel von Fersen bar när han misshandlades till döds. Foto: Göran Schmidt/SHM.
En målning av Karl XIV Johan på lit de parade, ingår i Skoklosters slotts samlingar.
Ett verk av Karl Gustaf Eckstein
Den aktuella etsningen är inte daterad, men bör ha tillkommit i nära anslutning till händelsen. Konstnären bakom verket kan också identifieras genom jämförelser med andra källor. På en likadan etsning som förvärvades till Nationalmuseums samlingar 1882 anges konstnären som Karl Gustaf Eckstein (1766–1838), vilket också stöds av uppgifter i Svenskt konstnärslexikon och Svenskt biografiskt lexikon.
Eckstein arbetade under många år med dekoreringen på Kungliga slottet, erhöll titeln Kunglig hovmålare och var även verksam som gravör. Han är bland annat känd för sina trovärdiga, topografiskt korrekta och kulturhistoriskt värdefulla vyer av Stockholm under Gustav IV Adolfs och Karl XIII:s tid. Till dessa hör även avbildningen av Karl August på lit de parade.
I Livrustkammarens samlingar har det nya föremålet tilldelats inventarienummer 35567_LRK.
/Sofia Nestor, intendent med ansvar för Livrustkammarens samlingar, Statens historiska museer