Sidospår för en samlingsansvarig antikvarie – en resa till Björneborg

Som antikvarier arbetar vi oftast direkt med föremål och ärenden som kopplas till dessa. Det kan handla om registrering av nyförvärv, hantering av låneärenden eller liknande. Tillsammans med våra konservatorer sköter vi också vård och bevarande av föremål och miljöer. Andra viktiga uppgifter är förmedling av kunskap, rådgivning och gestaltning – det sistnämnda kan vara allt från att skriva artiklar till att i samarbete med pedagoger och producenter skapa nya utställningar. Därutöver förekommer även ett stort antal forskarbesök samt förfrågningar från allmänheten gällande enstaka föremål eller delar av våra samlingar.

För att kunna fullgöra alla dessa uppgifter och bibehålla vår expertis är det förutom ständig förkovran i facklitteratur och liknande helt nödvändigt att hålla sig a jour med vad som händer i omvärlden.  Dels genom om att ta del av ny forskning, dels delta i olika former av nätverk – som exempelvis konferenser och föreningsaktiviteter. Det är framför allt vid sådana tillfällen vi har möjlighet att vidga våra vyer och se hur andra arbetar och hur de har löst problem eller utvecklat nya rutiner. Vad som är på gång inom våra respektive områden helt enkelt. De flesta som arbetar inom museisektorn – även vi som mest håller till i magasinen och bakom kulisserna – engagerar sig därför i en eller flera föreningar eller sammanslutningar som på något vis är relevanta för respektive samlingsområde.

För Tumba bruksmuseums del är det främst Nordisk pappershistorisk förening (NPH) som är av intresse för utbyte av kunskap om pappershistoria. Föreningen bildades 1968 på Tumba Bruk till följd av arbetet med skapandet av ett supplement (tillägg) till Dictionary and Encyclopaedia of Paper and Paper-Making av E. Labarre (Oxford, 1952). Edo G. Loeber skrev och gav ut ett sådant tillägg år 1967 där även svenska termer nu infördes. Men, under förarbetet till sitt tillägg hade Loeber lärt känna en rad nordiska sakkunniga, bland annat Harry Ericson, före detta driftsingenjör vid Tumba Bruk. Föreningen NPH arrangerar varje år ett årsmöte i något av de fyra nordiska länderna och vid dessa tillfällen ges deltagarna möjlighet att delta i olika typer av utflykter till intressanta platser med koppling till pappershistoria. Ibland kan kopplingen kännas långsökt, men det visar egentligen bara hur komplex och dynamisk den industrihistoriska utvecklingen har sett ut de senaste tvåhundra åren. En stor mängd pappersbruk har under längre eller kortare perioder exempelvis ingått i större koncerner verksamma inom många olika områden.

2026 var det dags för Finland att arrangera årsmötet, denna gång i Björneborg. Våra finska värdar hade som vanligt skapat en alldeles utmärkt agenda med flera intressanta museer och kulturhistoriskt intressanta miljöer för oss att besöka.

 

Exkursionen tog sin utgångspunkt i industrikoncernen Ahlstrom som är en av Finlands äldsta. Bolaget grundades 1851 och sysslade inledningsvis med sågverks- och sjöfartsrörelse. Just ett sådant exempel på mångsidighet som nämndes ovan. År 1851 bestod bolaget i ett handpappersbruk samt ett sågverk, därefter vidgades verksamheten till att innefatta sjöfartsrörelse, glasbruk, järnbruk, pappersbruk igen men nu maskinpappersbruk, energiproduktion, pumptillverkning, glasullstillverkning och tillverkning av elektriska apparater och plast. Inte allt samtidigt, men maskinpappersbruket som startade 1907 är verksamt sedan dess. Handpappersbruket höll i gång åren 1851 – 1874. År 1870 köpte Ahlström Norrmark bruk som blev både företagets huvudkontor och familjen Ahlströms hem. Industri- och kulturmiljön är en av Finlands bäst bevarade och ingår bland annat i ERIH (European Route of Industrial Heritage och är en certifierad del av Europarådets internationella industriarvsrutt. På området ligger även en välkänd modernistisk villa ritad av Alvar Aalto, vilket i sin tur gör att området även ingår i en annan av Europarådets officiella kulturarvsrutter, nämligen Alvar Aalto-rutten.

 

Vår guide Peter Ahlström är femte generationens Ahlströmmare som jobbar i familjebolaget. Han gav oss en ordentlig genomgång av företagets och platsens historia och som avslutning besökte vi det fina Makkarakoski sågverksmuseum som finns på området.

 

 

Efter lunch fortsatte färden till Kauttua för besök på pappersbruket JTK (Jujo Thermal Kauttua). Jujo Thermal är ett medlemsföretag i den japanska koncernen Nippon Paper Group. Företaget tillverkar och säljer högkvalitativt termopapper och enkelsidigt bestruket papper, samt förpackningspapper för livsmedelsindustrin. Tyvärr var det inte tillåtet att ta bilder inne på området men vi fick möjlighet att studera en ytterst spännande produktionslinje och åtskilliga exempel på specialpapper. Har du till exempel funderat på hur etiketterna på smörgåspålägg fungerar? Oavsett vilket så har du troligen stött på denna specialprodukt härifrån. Pappersbruket har vidare, som så många andra moderna pappersbruk, en omfattande och avancerad policy för energieffektivitet och hållbarhet.

Onsdagen inleddes med årsmötesförhandlingar varefter sällskapet fick tre föreläsningar: Skapandet av Finnpapp (Magnus Diesen), Lumppapper och falska sedlar (Jan-Erik Levlin) samt Rosenlews industrihistoria (Erik Rosenlew). Den sista punkten på dagordningen var en guidad tur på Rosenlew-museet i Björneborg (Pori). Här fick vi ta del av Satakundas industriella arv och W. Rosenlew & Co:s omfattande historia. Utställningen ger en djupdykning i storföretaget Rosenlews (1853–1987) historia och produktion. Vi fick se de klassiska Porin Matti-kaminerna, kraftpapper som tillverkades för exportmarknaden, och modeller av de ångbåtar som byggdes vid Porin konepaja (Björneborgs Mekaniska Verkstad). Här finns också hushållsmaskiner och emaljerade kokkärl i gjutjärn. Detta mångskiftande storföretag sysselsatte tusentals människor och hade en enorm inverkan på lokalsamhällets utveckling.

 

Förutom den uppenbara nyttan av att få se andras verk i form av berättelser och utställningar så är det viktigaste med den här typen av aktiviteter att vi verksamma har möjlighet att underhålla våra kontakter med andra specialister och sakkunniga. Under varje måltid, promenad eller kaffestund pågår ständiga utbyten av frågor och svar om allt möjligt som rör historia i allmänhet, och pappershistoria i synnerhet. Ett mycket vanligt fenomen efter dessa möten är att det flera veckor senare dyker upp något som inte hade varit möjligt att svara på innan, men där nu svaret är fullständigt solklart eller så har man åtminstone lärt sig exakt så mycket att man vet vem man ska kontakta för att hitta svaret. Och det, att veta att vi inte alltid vet bäst själva men däremot vem som vet mer, är kanske den viktigaste kunskapen vi tillägnar oss som yrkespersoner.

 

Richard Kjellgren, Förste antikvarie.