Likpredikningarna från Skoklosters slottsbibliotek är i grunden reflektioner över döden och döendet. De beskriver de nyligen avlidnas liv under 1600- och 1700-talen och kommenterar livets korthet och förberedelserna för det kommande livet som i så hög grad låg till grund för den tidens kosmologi. Det är därför knappast en överraskning att dessa likpredikningar flödar över av visuella symboler för döden och livets förgänglighet.
Detalj från likpredikan om Georg Wallin d.y. (102737_SKOBOK).
Kistor, ljus, blommor, skelett, dödskallar, timglas, gravar, liar, änglar och sörjande (i olika nivåer av sorg) faller perfekt in i den visuella traditionen memento mori. Denna konstnärliga trop, som bokstavligen översätts till ”kom ihåg att du kommer att dö”, använder visuell allegori för att påminna betraktaren om att döden är oundviklig och livet är förgängligt. Den mycket liknande undergenren vanitas är ännu mer tydlig och påminner betraktaren om meningslösheten i fåfänga, ambition, strävan och njutning i denna jordiska värld eftersom allt kommer att gå förlorat med dödens ankomst.
Detalj från likpredikan om Charlotta Catharina Hamilton, med tomma utrymmen där text kan fyllas i (112177_SKOBOK).
Men med ett ämne av så stor betydelse är det inte alltid tillräckligt att lämna tolkningarna av det allegoriska budskapet outtalade. Därför är många av gravyrerna också prydda med banderoller eller detaljer som innehåller bildtexter. Vissa har till och med tomma utrymmen där det valda mottot kan fyllas i senare.
Latin var inte längre det liturgiska språket i det protestantiska Sverige vid den tidpunkt då likpredikningarna skrevs, men det var fortfarande det primära språket för lärande och utbildning. Således var det det självklara valet för den bildade prästen. Ett särskilt tack till intendent Jonas Häggblom för hjälp med översättningarna:
- Lex Universi – Nemo hic exciptur: Universums lag – ingen är undantagen
Detaljer från likpredikningar om Wilhelm Ludwig av Württemberg (100738_SKOBOK) och Karl X Gustav av Sverige (112035_SKOBOK).
- Sic Moritur Justis: Så dör den rättfärdige
Detaljer från likpredikningarna om Johannes Jerler (111946_SKOBOK), Jonas Olofsson (101448_SKOBOK), och Magdalena Leffler (108206_SKOBOK).
- Mors Omnia Solvit: Döden löser allt
Detaljer från likpredikningarna om Johan Hammarström (94957_SKOBOK) och Lorentz Alteneck (107753_SKOBOK).
- Hodie Mihi Cras Tibi: Idag mig, imorgon dig
Detaljer från likpredikningarna Andreas Åhman (105484_SKOBOK) och Olof Törnflycht (108351_SKOBOK).
- Vive memor lethi: Lev i minnet av döden
Detaljer från likpredikningarna Ryssland Viborg (111939_SKOBOK) och Carl Kiellin (112135_SKOBOK).
- Mors ianua vitae: döden är dörren till livet
Detalj från likpredikan om Ulrika Eleonora av Danmark (96412_SKOBOK).
Men eftersom det nu är nästan ett sekel in i reformationen hade latinet inte monopol på religiösa uttryck och samma budskap om döden förekommer även i folkmun, både på svenska och tyska:
- Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona
Detalj från likpredikan om Magnus Gabriel De la Gardie (109321_SKOBOK).
- Christus är mit liv och döden är min vinning/ Cristus ist mein leben sterben gewin
Detaljer från likpredikningarna över Johannes Palmroot (108352_SKOBOK) och Alexander von Erskein (102911_SKOBOK).
- Idag mig, i mårgon dig
- Wir tragen leid uber dir – Vi bär sorg över dig
Detalj från likpredikan om August Hermann Francke (111991_SKOBOK).
- Döden är allas ende – Döden är allas slut
Detalj från likpredikan om Fabian Wrede (104578_SKOBOK).
Dessa kärnfulla små motton som lyfter fram mänsklig dödlighet i religiösa termer har kanske förlorat en del av sin resonans genom åren. I en kultur som är mindre fixerad vid döden kan de ibland verka direkt makabra. Ändå är impulsen att recitera ett koncist mantra verkligen bekant. Vem av oss har inte vårt eget ofta upprepade motto för stressiga tider? Kanske:
En sak i taget.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Det som inte dödar härdar.
Och i en tid av stor dödlighet kunde det faktiskt vara lugnande att reflektera över döden och över livet som kom efter. Det förstärkte tron, förklarade förlust och gav perspektiv på lidande och ondska. Memento mori kunde till och med omforma livets korthet i positiva termer och betona hur det befriade individer, avslutade lidandet och jämnade ut samhället (För att inte tala om löftet om ett himmelskt efterliv och de bekvämligheter det utlovade.).
Det är ett perspektiv på livet och döden som är värt att komma ihåg, även i vår moderna värld. Nemo hic exciptur, eller med den amerikanske författaren Elbert Hubbards ord: “Do not take life too seriously. You’ll never get out of it alive.” (Ta inte livet på för stort allvar. Du kommer aldrig att komma levande ur det.).
/Rosemary Hanson, bildtekniker