Se hela förvärvet här: Sök i samlingarna – Statens Historiska Museer – Sök i samlingarna (shm.se)
Till samlingarna vid Sveriges museum om Förintelsen kommer material från såväl Förintelseöverlevande och deras efterlevande, som från personer i Sverige som tog emot eller lärde känna de överlevande efter deras ankomst till Sverige. Ett exempel på det senare är fotografierna från Britta Erlandssons (1927-2020) fotoalbum.
Britta Erlandsson växte upp i Björkekärr i Göteborg. I en artikel i Hemmets Journal från 2001 beskriver Britta hur hon som artonåring lärde känna nya vänner från Centraleuropa. Britta bodde då i Fräntorp, inte långt från där Östra Sjukhuset ligger idag, och hade precis tagit realexamen. Under våren hade flyktingbaracker byggts ovanför området där hon bodde. Barackerna bildade repatriandlägret Robertshöjd, och hit kom en dag ett stort antal ungerska och tjeckiska flickor, resandes med vita bussar.
Flickorna var i Brittas egen ålder, och hon beskriver vilken stor händelse det var för ungdomarna i området när de kom. Varje dag gick traktens unga upp till lägret för att titta på de unga kvinnorna innanför stängslet. Britta beskriver hur hon själv mindes det:
”De var helt renrakade på huvudet, hade stora uppsvullna magar och tatuerade nummer på armarna. Det var strängt förbjudet för dem att gå utanför området. Men det var ändå en stor lycka för dem att få prata med oss jämnåriga, så vi blev snart bekanta med de flesta.”
Hur kvinnorna själva upplevde sin vistelse vet vi ännu inte mycket om. Men en glimt av hur lägret i Robertshöjd tedde sig för de överlevande ges av konstnären och Förintelseöverlevaren Marianne Grant. Hennes vittnesmål finns dokumenterat av Stadsmuseet i Glasgow. Vi vet inte om Marianne och Britta kände varandra, men Mariannes berättelse skildrar en del av det som Brittas vänner möjligen också upplevde. I ett brev till en bekant i november 1945 skriver Marianne:
”Jag bor i ett litet hus med två sovrum. Ett stort, där 8 flickor bor, och ett mindre där jag bor med min mamma. Det är väldigt enkelt – järnsängar, madrasser fyllda med träull, 2 lakan – man ligger på det ena och täcker sig med det andra (det är svensk sed) och även filtar. Det finns också 4 garderober, men mycket smala, du vet som i omklädningsrum för pooler eller tennisbanor. Några små stolar utan ryggstöd, bord, en enorm kamin som överhettar det där lilla rummet fruktansvärt och 3 fönster. I hörnet målar jag, och några av mina bilder hänger alltid där, och det är alltid stökigt där (eller åtminstone säger mamma det, jag har inget emot färger och smutsiga penslar) och det luktar terpentin. Jag hoppas att du kan föreställa dig allt. Vi äter i en matsal, vilket är ganska obekvämt eftersom det regnar hårt hela tiden.” (Glasgow Museums Collections Online)
Flera av de flickor som bodde i dessa baracker blev snart närmare bekanta med Britta. Senare under sommaren släpptes de ut utanför stängslet, och blev hembjudna till Britta. Hon beskriver hur de sakta återfick hälsan och livsglädjen.
”Vi hade motorbåt och sent på sommaren var med oss ute på holmarna i Göteborgs skärgård. Och allihop blev friskare och gladare. Håret hade börjat växa ut på dem, de stora magarna försvann och de fick mens. Det var stora glädjeämnen.” Foto: SHM
De vanligaste gästerna hemma hos familjen Erlandsson var Fanny och Charlotte, två av de flickor som ofta kom och fikade i trädgården.
Text på fotografiets baksida: Fanny Schöchter, 1945. Troligen Fanny Schächter, född 22 september 1922 i Filipec, Tjeckoslovakien, dagens Pylypets, Ukraina. När hon registrerades som Displaced Person efter kriget noterades att hon förts bort från Filipec till Auschwitz, och i januari 1945 till Bergen-Belsen. Foto: SHM
Charlotte Kohn, sedermera Golowner, flyttade småningom till New York. Hon och Britta kom att hålla kontakt livet ut. Foto: SHM
Porträttfotografi. På baksidan av fotot står: Till Britta från Irén. Irén Shatz, Sjuntorp, den 9/8 1946. I liggaren för de inskrivna vid Robertshöjd II noteras att Irén är född 7/5 1925 i Tarpa, dagens Ungern, och noterad som tjeckiska.
Britta sparade sina fotografier i ett album, och antecknade namn på baksidan av flera fotografier. Men vad hände med flickorna sedan? I sin artikel beskriver Britta hur lägret tömdes under hösten 1945. Fanny och Charlotte hyrde en lägenhet på Folkungagatan, och fick arbete på en Plåtmanufaktur i Mölndal. Genom judiska familjer i Göteborg fick de sedan jobb som barnflickor, och 1947 flyttade de till USA. En del av de andra fick kontakt med överlevande i sina hemländer, och kunde snart resa hem.
Några flickor gifte sig i Sverige, och stannade här. Men hur blev deras liv? Vad hände sedan?
Vet du mer om flickorna på Robertshöjd? Kontakta gärna oss på Sveriges museum om Förintelsen: samlingar@museumforintelsen.se
/ Elin Thomasson, Intendent.
