När Roza Lekach (f. Itman 1929) var 10 år gammal såg hon soldater för första gången. Hennes hemby Zjabki (Belarus) invaderades först av ryska, sedan tyska soldater. I december 1941 förflyttades alla judar från Zjabki till grannbyn Glembokie, där de arkebuserades. Roza hörde skotten medan hon väntade på sin tur. Men familjen Itman överlevde tack vare att soldaterna var beroende av den kvarn som fadern drev. När familjen återvände hem låg deras hund skjuten vid dörren.
I oktober 1942 blev Roza partisan i Belarus kommunistiska partis centralkommitté, där hon bl.a. var med och sprängde järnvägsspår för att hindra tyskarnas truppförflyttningar. Efter kriget vittnade hon mot flera nazistiska krigsförbrytare. Efter kriget flyttade Roza till Polen, men 1969 gjordes hon återigen statslös, tvingades då att lämna Polen, och kom till Sverige. Familjen Itman var de enda överlevande judarna i Zjabki. Familjens berättelse finns nu bevarad i samlingsarkivet hos Sveriges museum om Förintelsen. Till arkivet har Roza nämligen skänkt ett exemplar av sin bror Schlomo Itmans nedtecknade berättelse om familjen, tillsammans med fotografier på familjen.
Bilden nedan föreställer Roza Lekach tillsammans med sin mor, Faina Borisovna Sverdlova, som även hon kämpade med partisanerna under kriget. Om henne skriver Schlomo i sina memoarer: ”Vi är skyldiga henne dubbelt tack för våra liv: För att hon fött oss och att vi tre i ålder av 15, 13 och 9 år togs emot bland partisaner 1942, för bara hennes kunskaper i ryska språket och sovjetiska värderingar kunde påverka beslutet som fattades av chefen Uminskij och kommissarie Rudov att ta oss som medlemmar i deras trupp. Utan truppen hade vi inte överlevt i partisanernas område i två år. Vår mor dog 1981 (den 16 september) – må hennes minne leva i evighet.”
Du kan lyssna på en intervju med Roza i podcasten Överlevarna här: https://podtail.se/podcast/overlevarna/-53-roza-lekach/
/ Elin Thomasson, Intendent med ansvar för Sveriges museum om Förintelsens samlingar