En bok, tusen bilder

Digitaliseringen av likpredikningarna i Skoklosters slotts bibliotek

I ett avlägset hörn i anslutning till museets magasin finns ett litet kontor där vi fotograferar böcker. Några är stora, några är små, alla är gamla och många är sköra och lämnar små pappersflagor på varje yta de kommer i kontakt med. De luktar damm och gammal källare och de ser ut som något som en rik gammal man samlar på – vilket är just vad de är.

Tack vare ett generöst bidrag från Riksbankens Jubileumsfond har vi kunnat påbörja digitaliseringen av en samling med 400 år gamla likpredikningar från Skoklosters slotts bibliotek. Det innebär att försiktigt fotografera varje sida, arkivera filerna och tillgängliggöra dem på Sök i samlingarna och också att göra de gamla dramatiskt tryckta bokstäverna i frakturstil, till maskinläsbar text.

En fotostudio för likpredikningar

Men först fotograferingen. I en perfekt värld hade vi kunnat trycka in böckerna i en bokskanner och skanna på för glatta livet, men böckerna är tjocka och sköra – de skulle inte få plats och de skulle kanske gå sönder! I stället har vi satt upp en egen fotostudio specifikt för likpredikningarna. Med en kamera monterad nedåt och två ljuskällor på varje sida står böckerna i strålkastarljuset likt en modell som poserar för Vouge. Bokens ena omslag hålls mot ett trästag när vi fotograferar varje volym uppifrån och ner, och sedan vänder vi på den för att fotografera den från botten till toppen.

Resultatet ska bli högkvalitativa foton som ska användas för forskning och maskinläsning, så vi behöver se till att bilderna är så exakta som bara möjligt. Kvalitetskameran ger oss så pass hög upplösning att du kan zooma in och se varje liten detalj. För att också färgåtergivningen ska bli så exakt som möjligt krävs lite mer insatser.

Fixa färgerna

Olika typer av ljus ger olika typer av färg – det har väl vi alla upplevt i något av alla videomöten. Under ljuskällorna kan böckerna framstå som lite för gul- eller blåaktiga i tonen, men våra ögon och hjärnor korrigerar detta åt oss, vilket gör det svårt för det mänskliga ögat att avgöra om färgåtergivningen är helt korrekt eller inte. Därför behöver vi skapa ett slags filter som ger oss den korrekta färgen på boken.

För att göra detta tar vi ett foto av ett färgkort. Varje färg i färgkortet har en specifik färg så när jag visar fotot av färgkortet för färgkalibreringsmjukvaran kan programmet avgöra om färgåtergivningen är rätt eller inte. På så sätt kan programvaran producera ett filter – en ICC-profil – som justerar färgerna till det läge som de borde ha.

Tjocka böcker kräver laser

Arbetet tar inte slut där. Böckerna är tjocka – om jag fotograferar en bok från början till slut kan den första sidan vara nästan 30 centimeter från den sista! På grund av den höjdskillnaden träffar ljuset i olika vinkel på varje sida och ändrar på så sätt också hur färgen återges. ICC-profilen som vi gjorde för sida ett kommer därmed vara felaktig 15 cm in i fotograferandet av boken. Katastrof!

För att åtgärda detta använder vi laser. Det låter som science fiction men är väldigt simpelt. En laser är installerad på varje sida om kameran. När vi fotograferar färgkortet ser vi till att de två laserstrålarna möts precis där kortet ligger. I takt med att vi sedan vänder blad och fotograferar boken, höjer eller sänker vi bordet på vilket boken ligger så att den aktuella sidan alltid är på den höjd där de två laserstrålarna möts. På så sätt kan vi säkerställa att varje sida alltid är på samma avstånd från kameran och ljuskällorna – den perfekta placeringen för bäst färgåtergivning.

Med en bra kamera, starkt ljus, lite mjukvara och många justeringar kan vi nu producera hållbara, högkvalitativa digitala bilder av likpredikningarna. Alla som vill kan ta del av de digitala bilderna. De gamla böckerna får vila ostörda i sitt bibliotek, och vi kan dela dess dammiga hemligheter med hela världen.

 

Skrivet av bildtekniker Rosemary Hanson,
och översatt från engelska av Linnéa Lundin.

 

Utforska de digitaliserade likpredikningarna på Sök i samlingarna.